Nu var det några dagar sen, jag vet. Fullt upp och lite till. Haft en jätte trevlig helg med hockey (inte så oväntat), vänner på kaffe och bullar och vänner på vin och chips. 

Jag har energi delux, låg vaken till typ två inatt, skulle upp kl 06.00 och höll låda medan alla andra sov. Tänkte sova inatt men hjärnan är på och svår att stänga av. Har slarvat med medicinen (ofrivilligt) och då blir det så här...stämningsläget svajjar hit och dit. Men nu har jag hämtat ut mera medicin och hoppas på att det stabiliserar sig fort. Vi har börjat en ny kurs idag Vård och omsorg vid demenssjukdomar ska bli skoj, som alla andra. Det finns en litet men bara. Denna kurs är på heltid i fyra veckor och på måndag nästa vecka börjar nästa kurs Akutsjukvård. Vet inte hur fröknarna har tänkt ut det men vi läser säkert 200% eller nåt, passar ju bra att vara hypo då, hoppas det håller i sig bara. Då ska det inte vara ngt problem att läsa dubbla kurser på heltid  

Jag åker fortfarande fram och tillbaka till sjukhuset och solar. Kan gå vägen mellan parkeringen bak och fram och upp och ner samt blunda samtidigt nu...kan den vägen, typ. Men tyvärr kan jag väl inte säga WOW, jag är bra nu. Lite bättre men det ploppar upp nya plack ändå. Hårbotten suger, det blir inte bra nånstans. Tack och lov snöar det ute nu så då ser man inte så noga om det kommer från min skalle eller himmlen  

Trots att vi har bestämt att det blir inga flera barn i huset som vi har gjort iaf så måste jag fråga lite nu och då. Och igår ställde jag samma fråga igen:- Ska vi inte ha en lite till ändå  

Uppgiven och förskräckt, kunde riktigt se hur utmattningssyndrom symtomen kom och han svara:- Näää...

Jag tror det var sista gången som jag frågade. Då kommer han gå in i väggen gubben och det är det ju inte värt. 

Får se tillbaka på den här tiden då vi slet med tre små och tre större, att vi ens överlevde...

Den här är underbar...och nej det är inte Nea som skrämmer slag på Minna utan Elsa som fullständigt go bananas och skrämmer lillebrorsan. Jag tror att hon försöker berätta vem som bestämmer...

Älskar den här bilden...två fri-passagerare och en som betalat biljett...kan man inte gå så kan man inte...

Summa sumarum, när man ser dessa bilder kommer man ihåg hur jobbigt det är men samtidigt hur mycket glädje och roligt som vi har haft. 

Vi får nöja oss med att pussas så det inte blir flera små  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...