Nilssons ungar presenterar Kaj med Jåo nåo ja jåo YOLO ja nåo...luta dig tillbaka och njut i 2 och en halv minut eller ta på dansar skorna och häng med, för nu svänger det katten...

Efter en em på BUP är det skönt att avsluta dagen med det här sköna gänget.

Ja, det är en djungel det här med lagar och rättigheter och hur ska man veta allting då- jo läsa och googla och ta reda på själv. Liggar på och vara aktiv...vem orkar det, vem vet att man överhuvudaget ska googla och läsa. Den smarte, den som orkar, den som orkar kämpa för sig och sina barns rättigheter. (Läs pappaanders)...jag har nog med det jag gör  

Att man kan ansöka om vårdbidrag för ett barn med ADHD/ADD det visste vi som tex ekonomisk hjälp till buss eller bensinpengar, inköp av nya träningskläder, innebandyklubbor mm mm mm som lätt kan komma bort för en ADHD:are. 

Men att man kan och framför allt ska strida för sitt barn att ha samma rättigheter att få stöd i skolan som alla andra, fanns inte i min hjärna. Jag trodde man fick det man fick så att säga. Men Anders har googlat och läst och läst och googlat och nu vet vi allt!!! Tror vi, tills nästa dyker upp.

Vi vet nu att skolan är skyldig till ett åtgärdsprogram och att rektor är ansvarig över det. Rektor ska göra en pedagogigsk utredning av barnets behov som ska resultera i ett åtgärdsprogram. 

Det står i skollagen att rektor är skyldig att se till att barn med särskilda behov får extra stöd, så att skolan har dålig ekonomi är inget hållbart argument i domstol. 

Många barn med ADHD/ADD har svårt att klara de krav som ställs på barn i förskola och framförallt i skolan. Där krävs av alla barn att de ska kunna vistas i grupp med andra, följa regler, fungera självständigt, lyssna och förstå intruktioner, arbeta självständigt, bli klara i tid, hålla reda på sina saker och så vidare.  Många av dessa krav är för stora för att barn med ADHD/ADD ska klara skolvistelesen utan stöd.

Barnen behöver en individuell anpassad pedagogik och undervisningssituation där de kan lära i sin egen takt och de behöver mycket mera individuellt stöd. Mycket hänger på den enskilda lärarens inställning och förståelse, men också på vilka resurser som förskolan/skolan är beredd att ställa till förfogande.

Klargör vad som är förskolans/skolans ansvar och vad som är förälder. För den dagliga kontakten mellan hem och förskola/skola kan man skaffa sig ett enkelt rapporteringssystem, exempelvis en kontaktbok...

Ja, det här är lite av vad vi har lärt oss ikväll. Jag är tacksam att vi är två som jobbar ihop  

Helgen är över-helgen är förbi. Lördagen bjöd på underbart väder, vi var ute, grillade såklart. Barnen fick sommar-feeling och tag av plagg efter plagg. Plankstek på kvällen och toppade det med chips, godis och film lite senare. Att jag ska hinna komma i form till beach 2015 är fullständigt lönlöst. Jag siktar på beach 2017, hoppar över -16, blir så besviken då jag misslyckas. 

Idag obra väder, men Anders tar med småbrudarna till farfars för att beskära träd så det blir rätt lugnt ändå. Arvid fyller år om en dryg vecka så jag satte honom framför datorn och sa:- Här, gör en önskelista. Han är lydig och plöjer igenom leksakssida efter leksakssida och lägger till önskelistan-4000kr slutade den på. Och bara lego typ...

Nu har det mest varit soffhäng och varma mackor. Minna somnade 17.30 idag lite väl tidigt men hon bara orkade inte...men hon blev kanske alldelens utmattat av att läsa ikväll...

Hon plöjde sig igenom Bibeln och var väldigt intresserad av det röda bandet man lägger mellan sidorna. 

Vad är det här??? Ett band i boken! Ja, man lär varje dag...undrar vad vi lär imorgon.

Igår var igår-Idag är idag...eller hur, för mig låg jag på botten igår någon tryckte ner mig i gyttja och jag skrek och skrek:-Hjälp mig upp, men ingen kom. Idag vaknar jag med en kropp lätt som bommul och känner glädjen rusa igenom mig, Jag Älskar Livet! Det är jätte svårt att förklara skillnaderna och motsatserna till varandra men dom är stora, riktigt stora. Igår var jag rädd för mig själv, jag litar inte på mig själv. Vet inte hur jag förflyttar mig mellan punkt A och punkt B allting är som i dimma en seg förbannad dimma som bara tjocknar och tjocknar för varje minut. Jag tror aldrig att jag ska komma ur den där dimman igen och mina svarta tankar dyker upp. Dom finns inte idag, jag skrattar och bara njuter och är tacksam över livet. Jag vet inte vad som är jobbigast, sinnensstämningarna eller dom snabba svängningarna, jag vet bara att det här mitt liv och jag måste acceptera det. 

Idag var vi som sagt på BUP och medicinering. Vi fick träffa en tokrolig läkare, man 60+ som är så där tråkigt klädd i finbyxor, skjorta och svarta putsade lackskor. Men vilken läkare, han var proffesionell men ändå lättsam och visste vad han pratade om. På 1timme hann vi prata om allt och då menar jag allt. Han frågade bla vad våra föräldrar jobbade som och jag sa att mina var då pensionärer. Jamen vad jobbade dom som innan? Ja, mamma var läkare och pappa var arkitekt. Jaha, och han ville veta mera om min mamma...när hon gick ut läkarutbildningen osv...Men herregud hur ska jag veta det-. Helt plötsligt frågar han :-Är hon blondin? Nja, jag skulle mera säga vithårig. Men som ung var hon väl sannerligen blondin sa jag...Nämen då vet jag nog hur hon ser ut. :- Men mamma, säger E, visa henne på en bild från FB. Och sitter vi på BUP och loggar in på BF för att visa morsan-helt galet. Men han visste vem hon var...Bra eller dåligt vet jag inte...

Men nu var vi ju inte där för att snacka om min mamma utan E... och det vanligaste som till en början skrivs ut är Concerta, så även i vårat fall. Nu får vi bara ge det lite tid och se vad som händer, blir det bra-bättre eller mindre bra. Vi tror på bra...

Den här dagen har gått upp och ner, ner och upp i en salig röra. Jag var inte på topp i morse då jag åkte iväg till min torsdags-kurs, men jag kom iväg och det är huvudsaken. Jag stannade till på kiosken och köpte en kaffe, tjejen i kassan försökte få kontakt med mig när hon ville ha betalt och jag stod i andra tankar och bara stod. Jag lämnade fram min peng fick kaffet och gick därifrån, precis innan jag kom till dörrarna kom jag på mig:- Men vad gjorde jag? Jag lämnde 50kr för en liten kaffe med mjölk. Vände mig om och då kommer tjejen springandes:- Kaffet kostar bara 13kr inte 50...Okej, då vet vi det...Ibland skulle jag bara vilja stiga ur min kropp och bara studera mig själv från utsidan, eller inte...eller så är det matnyttigt och lärorikt.

Sen bröt jag ihop på kursen, allting jag haft inom mig kom ut. Det är jobbigt att gråta och tappa fokus bland folk men ändå inte. Jag var på helt rätt ställe och vi förstår varandra och kan stötta varandra egentligen bara genom att finnas där. Vi reser på samma tåg, endel stiger av, endel stiger på under resans gång men vi har alla samma biljett. Alla har varit där jag var idag, känslan att nu ger jag upp, pressen jag känner är för stor, jag mäktar inte med mera. Men ändå så känns det så mycket bättre då jag går därifrån och tegelstenarna på mina axlar är bara större stenar som ligger där. Känslan som jag känner ibland Jag vill inte dö-Jag vill bara inte leva åker längre och längre bort. 

Känslan när jag ligger i soffan och någon kryper upp och ger mig en snorpuss är bara underbar och jag blir påmind varför jag orkar och kämpar med mina olika sinnesstämningar och vad som gör att jag orkar kämpa och hjälpa dom som behöver extra stöd i min familj. Imorgon är det BUP igen och MEDICINERING ska förhoppningsvis sättas in. Jag vet att några piller inte är hela lösningen men ett hjälpmedel på vägen. 

Det är det här som gör att man hittar kraft när man vill ge upp. 

Bossen i mitten och tjänarna på varsin sida. 

Nu har vi fått påsklov hela familjen, efter två dagar jobb har pappaA tagit ledigt för att hjälpa till i hemmet. Få ihop logistiken med skjutsningar, Bup och målvaktscamp för Alfred på fredag. Min huvudvärk försvann i nga dagar men har som ett brev på posten kommit tillbaka och gör mitt liv surt. Det blir så då jag känner mig stressad och pressad och har mycket att tänka på. Känner mig otillräcklig och vill finnas till bättre för alla. Har legat som en sten idag efter middan och bara hört hur alla har surrat runt om mig...ungarna har ropat på mig men jag har inte lyckats svara. Trots det har vi fått till lite trevligt på dagarna...som

att vara ute i solen...och

laga prinskorvstårta till middag med giftsvampar  men vi lever...

och för er som inte har sett mitt fina armband på instagram som jag har fått så måste jag bara få visa det här...

LIVETS TRÄD-BELIEVE-OCH FÖR ALLTID  fina ledord här i livet som jag tänker på  då jag vill ge upp...det betyder mycket och är något att sträva emot hela tiden. Tack du fina som gav mig dessa ledord, du vet vad jag behöver. 

Hej då 2015års påsk-vi ses igen 2016 ett år äldre och ett år klokare för hoppningsvis för vissa av oss. I morgon börjar pappa jobba, ska jobba två dagar sen får han ta ledigt då vi har mycket att passa in i familjeschemat. Barnen och jag ska ha påsklov i två dagar tillsammans sen blir det bara att få ihop vardagen med tider hos BUP, kurser, målvaktsläger mm mm...Helgen har slutats med en brakmiddag som mamsen kommit med och lagat på plats. Jag har länge funderat på det här med Linas matkasse men har insett att mammas kasse är bra mycket bättre...kostar gratis och den lagas  lokalt på plats...Jag kommer bara att bli besviken på Linas. 

I morse fick vi besök i sängen av inte mindre än 8 ungar, 6 egna och två lånebarn så då är man ju bara tvungen att ta en gruopie...hur många rymms i sängen-10st!!!

Anders syns dock ej, han ligger bakom alla barn...

Igår hade vi en fin dag och gick på Bildmuseet och var på Strömpilen och fick luft med en vy över vackra Ön, mitt hemställe. 

Nä, vi har bara haft det bra, med mycket skratt, mys, sett på film och ätit mat...laddat batterierna med andra ord.

Har vaknat upp efter årets trevligaste kväll-dom bästa var här igår och vi skrattade och hade supertrevligt långt in på småtimmarna...tog en massa fjortis selfies och groupies och var allmänt fåniga.
Men det var så skönt att få släppa loss efter en 2 dagars Jag-orkar-ingeting-bara-ligga-på-rygg-och-glo...

Sist men inte minst. Marängtårtan som Elsa och Agnes dekorerat...smakade sommar.
Det här lever jag länge på nu att få umgås med vänner är bästa medicinen för själen.