Igår var igår-Idag är idag...eller hur, för mig låg jag på botten igår någon tryckte ner mig i gyttja och jag skrek och skrek:-Hjälp mig upp, men ingen kom. Idag vaknar jag med en kropp lätt som bommul och känner glädjen rusa igenom mig, Jag Älskar Livet! Det är jätte svårt att förklara skillnaderna och motsatserna till varandra men dom är stora, riktigt stora. Igår var jag rädd för mig själv, jag litar inte på mig själv. Vet inte hur jag förflyttar mig mellan punkt A och punkt B allting är som i dimma en seg förbannad dimma som bara tjocknar och tjocknar för varje minut. Jag tror aldrig att jag ska komma ur den där dimman igen och mina svarta tankar dyker upp. Dom finns inte idag, jag skrattar och bara njuter och är tacksam över livet. Jag vet inte vad som är jobbigast, sinnensstämningarna eller dom snabba svängningarna, jag vet bara att det här mitt liv och jag måste acceptera det. 

Idag var vi som sagt på BUP och medicinering. Vi fick träffa en tokrolig läkare, man 60+ som är så där tråkigt klädd i finbyxor, skjorta och svarta putsade lackskor. Men vilken läkare, han var proffesionell men ändå lättsam och visste vad han pratade om. På 1timme hann vi prata om allt och då menar jag allt. Han frågade bla vad våra föräldrar jobbade som och jag sa att mina var då pensionärer. Jamen vad jobbade dom som innan? Ja, mamma var läkare och pappa var arkitekt. Jaha, och han ville veta mera om min mamma...när hon gick ut läkarutbildningen osv...Men herregud hur ska jag veta det-. Helt plötsligt frågar han :-Är hon blondin? Nja, jag skulle mera säga vithårig. Men som ung var hon väl sannerligen blondin sa jag...Nämen då vet jag nog hur hon ser ut. :- Men mamma, säger E, visa henne på en bild från FB. Och sitter vi på BUP och loggar in på BF för att visa morsan-helt galet. Men han visste vem hon var...Bra eller dåligt vet jag inte...

Men nu var vi ju inte där för att snacka om min mamma utan E... och det vanligaste som till en början skrivs ut är Concerta, så även i vårat fall. Nu får vi bara ge det lite tid och se vad som händer, blir det bra-bättre eller mindre bra. Vi tror på bra...