Livet tog en vändning i tisdags och jag hamande på paus...kroppen och hjärnan synkar inte ihop. Jag klev aldrig upp igår, jag sov bort hela dagen. Jag gör det jag måste, dvs kissa, bajsa och laga mat. Alla andra hushållssysslor är på paus. Tvätthögen växer, rentvätten växer, dammhögarna växer. Idag känns det något bättre. Jag har kursat och veckans läxa är att prata med folk, typ:- Jag blir ledsen då du säger så där...bla bla bla...Men jag kan ju inte prata. Jag kan skriva, jag kan skriva ner alla mina känslor,tankar och funderingar, det är jag...Jag kommer att misslyckas med veckans läxa. 

Nu fokuserar jag på det jag måste göra, det jag inte kommer undan. Som ikväll måste jag hälsa våren välkommen vid en sprakande majbrasa. Inte för min skull utan för ungarnas. Dom ska inte behöva lida för att morsan är på paus i livet. 

Efter fyra dagars medicinering har vi i samråd med BUP höjt dosen redan och får hoppas att det ger resultat. 

Nu har jag slut på ord. 

Trevlig Valborg på er!