En update. Den här veckan går till historien i hur-ska-vi-få-ihop-allting...Skolan rivstartade som sagt i måndags och det blev hur mkt som helst att läsa in, men det är hur kul som helst och intressant. Gäller bara att få in rätta studietekniken och få struktur och ordning på det. Seminariet i går gick fin fint, vi fick mycket väl godtjänt av fröken alla fem. 

Oron och alla turer angående Alfred gör oss gråhåriga bägge två. Vi turas om att ringa och följa med på läkarbesök. Värken är oförändrad han har jätte ont i ljumskar, knän höger tumme och vänster fot. Har svårt att röra sig och måste ha hjälp med det mesta. Skjuts till och från skolan, kan fortfarande inte träna el delta på idrotten. Han är så tapper och kämpar på, har humöret uppe och sprider kämparglädje. Vi har fått svar på proverna som togs, både bra och mindre bra. Dom såg bra ut förutom att leverprovet var förhöjd. Vilket inte behöver betyda ngt, det kan vara helt ofarligt och gå över av sig själv men vi vet alla att levern är ett viktigt organ i kroppen och att den ska göra sin funktion på rätt sätt. Bara att hålla tummarna att den börjar göra det. Han måste iaf ta ännu mera prover och utredningen står och stampar. Väntar på att lab ska ringa. Han lever som vanligt och vi berättar varje förändring eller besked vi får som han ser ut att ta med ro...man vill ju inte föra över sin oro till honom direkt. Barn är så okomplicerade på ett sätt...som inte vi vuxa är iaf inte jag.

Där emellan går vi på möten som gäller Elsa, tidigare i veckan med socialutredaren, på måndag blir det BUP igen. Vi stöttar och hjälper ett annat barn iskolan som har vissa svårigheter där och jag var på möte och vi gjorde upp en plan som kändes genomförbar. Arvid har fått talpedagog i skolan och ska förhoppningvis lära sig att uttala orden rätt och bli förstådd.

Nea är i en fas där det är mkt slag, gråt och uppror...vi är övertygade att hon går i syrrans fotspår, eller hon kliver exakt i hennes spår. När är det lämpligt att ta tag i det, vi vill innan skolan, så hon får bättre förutsättningar än vad Elsa hade...men orkar vi, vet ej.

Minna bara är och är familjens gullegris-alla gillar Minna-fisen. Jag och Anders gillar alla våra grisar  Vi orkar för att vi har varandra och underbara vänner runt om oss, just nu 2 lite extra goda som hjälper oss att göra livet roligare och så att vi orkar i vardagen. Tack för att ni finns, ni vet vilka ni är  

Jag har mega mkt att ta tag i idag, måste börja läsa på en tenta som vi har nästa fredag, läsa på inför nästa veckas föreläsningar, städa, vika tvätt, äta, vila mm mm mm mm...men nu ska jag bara sitta 5min i soffan lyssna på musik och ladda min hjärna för en ny dag.