Jag vaknade i morse med fötterna på huvudkudden och huvudet vid fotändan och med fyra barn i sängen men ingen man. Helt förlamad, jag hann tänka att:- Hur ska detta gå idag? Det gick obra, jag låg i dvala medans dom tre stora gjorde sig iordning och kom iväg och dom tre minsta fick stanna hemma med mig, insåg på en gång att jag inte skulle ta mig  varken med eller utan morgonrock för att lämna eller hämta. Somnade om och sov till, håll i er 9.30

Hur är det möjligt, undrar ni och tro mig det gör jag med. Jag vaknade av att Minna låg på mig och skrek VÄLLING NU, japp sheriffen bara att stiga upp ur graven då och koka välling. Passade på att ta en dubbeldos alvedon till frukost. Sedan låg jag halv död i soffan och snapade, facetajmade, instagrammade, facebookade och tittade på barnkanalen. Allt på en och samma gång för jag är ju kvinna  ...hade satt på hörlurar på barnen så dom kunde titta på paddorna utan att bli störda av mig, eller jag av dom. Halv ett vaknade jag till liv på riktigt och lagade faktiskt lunch åt oss och Nej jag värmde inte fiskbullar i micron utan gjorde köttbullar och mos. Sen blev livet bara bättre och bättre...Käresten kom hem från jobbresan och jag orkade göra saker utan att vila efter varje rörelse. 

Nu har jag tänkt och funderat och funderat och tänkt. Ska jag gå på jobbet i morgon och köra på eller ska jag ge kroppen och knoppen iaf 1dag till att vila. Jag har kommit fram till efter tidigare erfarenheter att VILA morsan, VILA...du har bara en kropp, den är nog skabbig redan som den är. Ge den tid att komma tillbaka och hasta inte iväg då ligger du där nästa vecka i samma skick...Jag tycker själv att jag är ganska klok ibland... Visst det svider, men det får vara värt det så jag håller nästa vecka och nästa och nästa... 

Nu ska jag snusa på min sängkompis (hon är 5år och varm och snarkar högt).

Plötsligt händer det-dom är vänner ibland faktiskt...

Nu är festen slut...har mått bra hela sommaren och hela hösten tills 04.00 inatt. Då vaknade jag med att täcket jag hade på mig var gjort av betong och kudden jag låg på, låg på mig ist och var en betongkudde. Armar och ben var orörliga och helt ur fas. Jag hade väl kanske känt att det har varit pågång då jag under en dryg veckas tid har somnat före eller samtidigt som barnen på kvällarna och har slarvat och glömt min medicin lite för mkt. Men ändå blir jag tagen på sängen, har helt glömt bort hur jävligt det är att hamna på botten och kroppen stängs ur funktion. Tur i oturen har Minna hostat hela natten och känns inte dagisklar så jag har dom hemma. Tur för att jag inte orkar ta mig ut ur huset och lämna dom, och otur för att jag är en obra mamma i detta tillståndet. Vi bara är...dom får husera på och jag måste oavsett om jag vill eller inte stiga upp och äta. Duscha och klä på mig bryr jag mig dock inte om, inte barnen heller. 

Farmor har ramlat och bryit armen (ska opereras snarast), mamma är nyopererad och min käresta har åkt på resa med jobbet. Det är jag mot barnen kan man säga nu. Mina livlinor är förbrukade ;) utmaningen ligger nu på mig och jag ska ta mig igenom den, kommer dock att bli på ett annorlunda sätt. På mitt sätt. Gilla eller ogilla. Jag hoppas bara att det inte håller i sig allt för länge, men 2-3dagar är vad vi är van med. Sen får festen börja igen. 

Torsdag och jag har gjort helg, barnens förskola har stängt i morgon för planering så vi tar gladeligen helg en dag för tidigt. Att jag har börjat jobba känner jag, det är jätte roligt och jag trivs men det är en stor omställning och min kropp säger:- SOVA så fort jag får en stund över...Ibland måste jag bara sova 1timme innan jag hämtar barnen för att överhuvudtaget orka...Sen somnar jag mellan sju och åtta på kvällen före barnen, ibland kan man undra:- Är det värt det? Ja, det är det. Jag får tvinga mig och bestämma att ikväll ska jag försöka att hålla mig vaken. Går sisodär...

Förövrigt har vi...

Spelat Höstyran och fått medalj...

Gått till förskolan som katt och inte vilken katt som helst utan en katt utan blöja, alltså en stor katt...äntligen...det tog tid men nu har vi snart inga blöjbarn (katten har dock blöja på natten). Pappa Anders sa:- Vad ska vi göra nu för alla pengar som vi tjänar???

Mamma Maria:- Vi gör en kattunge så har vi nån att köpa blöjor till   Jag skoja ba...inga kattungar...

Vi har i princip köpt blöjor i 17år i streck nu, kommer bli tomt i kundvagnen...

Katten har även visat att hon nu kan rita huvudfotingar...Jag ÄLSKAR huvudfotingar, alla olika former det är dom sötaste teckningar som finns. För att dom är så enkla men ändå så nogranna och välgjorda av små händer som kommit på hur man gör...

I morgon blir det mys hela dagen, på lördag blir det cykelfest och på söndag blir det typ bara vila upp sig efter i morgon och på lördag...fattar ni.

Lördag-gillar lördagar. Jag har jobbat på inne idag och pappan har jobbat ute. Barnen lite varstans...Dom två största har kors i taket städat sina rum. Jag är mera än chockad näst intill stum. Plötsligt händer det, kan bero på pengarna jag mutade med ;). Ätit gott har vi igen...

Ryggbiff, hasselbackspotatis å kantarellsås, kantareller som jag handplockat på coopan...men jag antar att dom kommer från skogen från början.
Alla är hemma samt 2 kompisar men det är tyst så tyst, samtliga grejar på med sitt. Nea håller på att lära sig veckodagarna och har på eget påhitt skrivit, klippt och tejpat upp dagarna på sin säng...här kommer en bild för er som har svårt med dagarna.

Jag älskar när barnen ritar och skriver det är så charmigt.
Och jag har visst ångrat mig igen när det kommer till att länka inläggen, jag har visst länkat av bara farten :) fortsätter väl så då...I morgon är det höstyran och Arvid har 2 fotbollsmatcher. Sötare matcher finns inte...Alfred avstår sin match då han har en streckning i ljumsken...

Låt mig presentera familjen, familjen lagom. Detta är Arvids tolkning av familjen. Jag älskar den...visst är den fin. Alla är med och alla är unika. Alfred med hockeyklubba i handen och jag med em mobil i handen och Anders med noga ritat skägg i form av små, små prickar...Men en detalj bekymmrar mig, vi har inga näsor!!! Kanske bra nu i förkylningstider...går mindre näsdukar då. 

Nu gör vi lite av varje i familjen. Småtjejerna badar och jag har satt invalido som badvakt, då förenar han iaf nytta med nöje. Arvid ritar sin jul önskelista då han inte kan skriva, han är ute i god tid minsann. Och jag väntar på att toan ska bli ledig...får fördriva tiden på bästa sätt. Annars har jag bakat bullar, morotskaka och kolakakor idag. Älskar att fylla frysen med gosaker...Imorgon blir det jobb och sen hem och sköta invalid man. Man fick det bäst...fortsätter det länge blir det till att hyra en hushållerska och barnflicka, att vara ensamstående hade jag inte tänkt mig:P

Lördag och vi är mätta och belåtna. Lördagsgodiset är upphällt och vi trängs i soffan. Alla på en gång, alla på varandra. Elsas fotbollslag hade föräldramatch igår som Anders fick ta...han hann till uppvärmningen-sen

Stukade han foten och blev invalido på riktigt...han kan inte stå på foten idag. Jag har numera 7 barn, varav 1 är som ett spädbarn...Man kan säga att jag är ensamstående. Får se hur länge...jag synar honom om det håller på för länge.
I alla fulla fall fick Minna å Nea följa honom på garagevinden i morse å hämta ner kryckorna och Minna var helt överlycklig-:Mamma, vi fick följa pappa med till himmlen...älskar ungarnas glädje över småting...

Tar igen mig. Det kom ikapp idag...har varit mega trött. Cyklade hem efter en bra arbetsdag som slutade kl halv ett. Hämtade småtjejerna och vi landade alla tre i soffan. Jag och Minna slocknade direkt, slitsamt för alla när morsan börjat jobba. Och trot det eller ej,men vi har cyklat i veckan. 07.55 hoppar vi upp på cyklarna, jag och småfolket cyklar iväg. Vi säger Hej då till Arvid när vi kommer till förskolan och han cyklar vidare till skolan. Jag lämnar fisarna och sen den korta men alldelens lagoma cykelturen till Ersboda. Att jag överhuvudtaget kommit så långt är värt en guldstjärna i himmlen. För att väcka och få iordning tre småfolkare och väcka och tjata på två tonåringar och en tolvåring är i sig ett träningspass delux...sen cykelturen är bara en bonus.

Efter att jag vilat färdigt blev det middag och sen bakade jag biskvier-mumma. Måste göra en till laddning och frysa in. Men inte ikväll för nu går ögonen i kors och måste laddas upp till i morgon.

Nu är verkligheten ikapp. Jobbat över i tre dagar. Känner av det nu, än fast det har varit trevligt. Ett föräldramöte och 2 träningar var kvällens utmaning att få ihop och det fick vi. Jag åkte på föräldramötet och Anders fick köra skytteltrafik mellan fotbolls och hockeyträningar. När han åkte iväg på 1körning gav han Minna en flaska och hon somnade så gott till den undertiden. Det är så det måste gå till...småfolket ska ha med sig ett sommarminne till förskolan. Tänkte att varsitt kort vore ju enkelt att ta med och prata om. Mm...enkelt tills vi inte har ngn färg i skrivaren. Mejla mamma som i sin tur också har slut på färg som ber sin kompis som i sin tur skriver ut på sitt jobb. Tackarrr...att det ska va så omständigt att få till två sommarminnen. Hoppas ungarna godkänner dom. Annars får dom göra om proceduren själva, sådetså...jag åker inte land å rike runt nå mer för att jaga sommarminne inte. Nu sova en lång natts sömn. Behöver verkligen det.