Nu är festen slut...har mått bra hela sommaren och hela hösten tills 04.00 inatt. Då vaknade jag med att täcket jag hade på mig var gjort av betong och kudden jag låg på, låg på mig ist och var en betongkudde. Armar och ben var orörliga och helt ur fas. Jag hade väl kanske känt att det har varit pågång då jag under en dryg veckas tid har somnat före eller samtidigt som barnen på kvällarna och har slarvat och glömt min medicin lite för mkt. Men ändå blir jag tagen på sängen, har helt glömt bort hur jävligt det är att hamna på botten och kroppen stängs ur funktion. Tur i oturen har Minna hostat hela natten och känns inte dagisklar så jag har dom hemma. Tur för att jag inte orkar ta mig ut ur huset och lämna dom, och otur för att jag är en obra mamma i detta tillståndet. Vi bara är...dom får husera på och jag måste oavsett om jag vill eller inte stiga upp och äta. Duscha och klä på mig bryr jag mig dock inte om, inte barnen heller. 

Farmor har ramlat och bryit armen (ska opereras snarast), mamma är nyopererad och min käresta har åkt på resa med jobbet. Det är jag mot barnen kan man säga nu. Mina livlinor är förbrukade ;) utmaningen ligger nu på mig och jag ska ta mig igenom den, kommer dock att bli på ett annorlunda sätt. På mitt sätt. Gilla eller ogilla. Jag hoppas bara att det inte håller i sig allt för länge, men 2-3dagar är vad vi är van med. Sen får festen börja igen.