Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa. 

Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om. 

Har faktiskt redan nåt på gång. Kommer introducera er mera och mera med tiden. 

Efter 6,5 år är det dax att gå vidare från bloggplatsen och vi skiljer oss och jag kommer att byta bloggportal till www.mariaqn.se  
Jag tar med mig min familj   och hoppas att ni också följer med  

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred. 

Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen. 

Men nu är vi här Jag har överlevt och mår bra. Nu är jag sjukskriven januari ut och måste göra upp ett nytt personligt studieschema. Men målet är att vara klar innan sommaren och förhoppningsvis få ett jobb. 

På dagarna är det hockeyträning och är dom inte på T3 är dom här och spelar landhockey eller Xbox. Dom sitter i ett rum utan syre och öppnar man dörren ramlar man baklänges...det är väl när syret helt har tagit slut som dom går ut och spelar i 2-3 timmar. Och nu har jag lärt mig att jag köper inte längre dom här små konserverna med korv utan en sån där mega stor konservburk, samt korvbröd i den största förpackning som jag hittar gånger 100. 

Idag kom först pappa med mat och sen kom mamma med mat. Det är ju bara för bra för att vara sant. Pappas mat hamnade i kylen och får ätas upp i veckan, mammas mat åt vi till middag då vi hade två extra gäster och hon hade med så pass mycket och jag, tro det eller ej rullade köttbullar till senare i veckan. Man kan säga att jag är på banan igen. 

I morgon är det vardag igen och vi ska stiga upp, har ingen aning om hur det ska gå. Jag har legat halva dagen och tagit en tupplur på eftermiddagarna. Frukost kl tolv och lunch kl två...mellis kl fyra och middag kl åtta. Med plus, minus och noll, där har ni våra rutiner. Ska försöka få ordning på dom knasiga till oknasiga...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken temperatur som helst. På sommaren i gröngräset...i plus 20grader eller i snön i ca minus 24grader. Det spelar liksom ingen roll. Sen åt dom upp alla mina bullar också-underbart. Får baka nya i morgon.
Jag har firat min födelsedag. Hade ju köpt lite till mig själv, det blir bäst så. Sminkbord, kandelaber och en pyjamas. Bjöd fina vänner på middag och det var en betydligt bättre dag än förra årets födelsedag.

Första självisen som 41åring. Ser ingen skillnad sen 2016, men det kanske kommer med stormsteg.
Nu är jag sjukskriven till sista januari. Måste göra upp ett nytt schema med studievägledaren. Hoppas kunna ta dom sista kurserna på distans. Mina klasskamrater ska ut på praktik nu och det hade ju jag sett framemot. Men jag måste göra akutsjukvården innan jag kan gå ut på praktik.
Nu vill jag så där mycket. Jag tror att jag kan gå dubbla kurser för att banta ner studietiden och komma i fas med dom andra. Det kan ju inte vara så svårt. Självdiciplin och fokus och jag är i mål. Eller ska jag tänka smart och ta en sak i taget inte stressa fram. Vi får se vad jag beslutar mig för.

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommande depressioner och hypomanier. Jag har lyckats ganska dåligt hittills men övning ger färdighet. Dom här dagarna efter nyår är extra jobbiga då jag för ett år sen mådde så dåligt. Min födelsedag som blev ett fiasko, jag ville bara helst glömma den. Får se hur känslorna kring den känns i år. Om jag bara vill fly eller klarar mig i genom den smärtfritt. 

Idag har jag bara stängt av telefonen och inte svarat på samtal, gått i samma pyjamas i fyra dagar och bara varit. Klockan 17.15 gick vi och bastade och sen började vi med middagen. Tog det alltså bara lugnt. En tre rätters som sköljdes ned med god läsk, för mitt löfte blir att minska, dra ner på det under 2017. Barnen fick vara vakna så länge dom ville och alla fem av sex hemma orkade över tolvslaget. Vi skålade i alkofri "skumpa" från Willys. Gick bra det med. Jag vill ge alla möjliga förutsättningar att det ska bli en så bra start på året som möjligt.

Ta många tomtebloss för att få bästa party-effekt...

Önskar mig själv och alla mina läsare ett underbart 2017...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var över kändes det som. Men med glädje och kärlek från familjen, vänner och proffs från sjukhuset tog jag mig ur dessa känslor. Hoppade på skolan igen, hamnade i en skit bra klass och vi pluggade och skrattde och slet vårt hår inför inlämningar och prov. I februari kom nästa smäll, på 40års kollen fick jag veta att jag har för högt blodtryck och börjar medicineras för det... I mars fylldes kroppen med utslag och eksem och jag trodde att jag hade fått mega mycket mjäll. Efter flera besök på hälsocentralen och remiss till hudmottagningen fick jag tillslut diagnosen psoriasis med orsak som tex stress och och medicin som litium. Började med salvor, starka steroider som hjälpte föga. Fick remiss på solning, blev bättre, blev sämre och sen stod allting stilla. Utredning om det ev är litium som kan hämma dess läkning och hur vi ska ta ställning till det. Litium är min livlina, det är jag och litium mot bipolär. Samtidigt kämpar jag tillsammans med mina klasskamrater med skolan, dubbla kurser på heltid ska tentas av. Min stressfaktor, en kollaps är nära. Jag svänger som aldrig förr...dep. vs hypo...tillslut orkar jag inte mera. All stress i skolan, alla snabba svängningar och alla sjukhusbesök gör att jag ger upp. Lägger in mig på psyk och måste få hjälp. Livet vänts upp och ner hemma igen, allt blir konstigt. Jag sover i dygn eller är vaken i dygn. Jag har inga rutiner och måste få hjälp med att komma in i rutiner igen. Skrivs ut två dagar innan julafton och dagarna är hemma är jobbiga. 

Veckan innan jul utreds Alfred och får diagnos fokal epilepsi. Ännu en utredning...det tar aldrig slut.

Nu har vi kommit till sista dagen på 2016 och väntar på 2017...

Idag mår jag bättre och känner mig starkare men vem vet...alla nya överaskningar som kommer kan göra mig lamslagen. När livet inte samarbetar med mig...

Men mellan alla dessa utredningar har vi haft det bra. Livet har gått på. Barnen har gått på förskola och skola, det har varit jobb och träningar och vi har haft semester och umgåtts med vänner. 

Ett bra år trots allt. Trots allt jobbigt tar vi oss igenom det ändå. 

Jag önskar er alla ett gott slut och ett gott nytt

Julafton tog jag mig igenom, med sex förväntansfulla barn. Vi åt och fick klappar alla åtta så att det svämmade över. Och en fin fin tomte kom på besök.

Sen stöp jag i säng så fort jag fick tillfälle och sov mig igenom hela juldagen. Nu känner jag mig piggare och ska tvinga mig upp och umgås med familjen.

Alfred är på hockeyplanen och ränner och far, medan jag helst vill ha honom under uppsikt i soffan. Men han måste ju få röra på sig. Han tar ju medicin nu mot epilepsin. Jag vet, jag är fjantig och lite fööör orolig men det är sån jag är. Det är säkert inget farligt men jag kommer ändå inte kunna släppa det förran jag har det i hans journal. Igår fick jag inte tag på honom på mobilen och då såg jag framför mig hur han hade fått ett epilepsianfall på skridskoplanen och låg medvetslös på isen...sen ringde han upp  

Men det snurrar både hos mig och hos Anders...Förra årets ledvärk som kom från ingenstans, hans lätt förhöjda levervärden, för lite testosteron som ska utvärderas det med, hans eksem och vita fläckar, huvudvärk och illamående och epilepsin. Finns det en röd tråd eller är allting bara helt random...inget hör ihop. Vi vet inte, hoppas att läkarna får ihop det, ovissheten är värst. Får man ett svar kan man utifrån det leva...

God fortsättning

Så var det MR dagen (magnetröntgen)...för Alfred. Skulle det vara något eller inte...Positivt det var ingen tumör eller blödning, men på vänster sida såg man en förändring stor som en ärta som ska utredas om det kan kopplas till epilepsin eller inte. Om inte är det något annat som orsakar epilepsin eftersom epilepsi tyder på en skada. Ofarlig eller inte...Efter julen ska han till en barn neurolog. Alfred mår bra och lever som vanligt och det är huvudsaken.

Men allt detta kanske förklarar varför han ofta mår illa, känner sig yr och har ont i huvudet. Vi har trott att han spelat oss ett spratt för att slippa skolan men det ligger en orsak bakom-en ärta i hjärnan. 

Trots detta positiva besked kan jag inte slappna av förrän vi har fått ett riktigt slutgilitgt besked att det inte finns någon som helst fara bakom denna ärta eller något annat. 

Då epilepsin upptäcktes i tisdags har veckan varit helt kaostisk, värre än vanligt i mitt huvud. Handlat några klappar per dag sen har jag däckat i soffan. Jag själv blev utskriven i igår och jag sa till läkaren att mitt mål nu är bara att överleva julen och nyåret. Att det är julafton i morgon är bara en saga helt overkligt. 

Huset är helt galet stökigt men ingen av oss som bor här hinner eller orkar städa, jag har röjt upp en väg så att tomten hittar fram bara. 

Det är vi och barnen och det känns jätte skönt att vi bara är vi. 

Ibland ska man ha tur...idag när Alfred gjorde EEG  fick han direkt då undersökningen satte igång en kramp utan provocerande. Dom fick jätte bra information och vi blev direkt skickade till barnmottagningen och fick träffa en barnläkare som tillsammans med en neurolog och läkaren som var ansvarig för EEG och dom såg tydligt att det var Fokal Epilepsi (börjar på en punkt som snabbt sprider sig) som han har. Det "blixtrade" rejält i hjärnan. 

Det blev medicinering och en  akutmagnetröntgen på fredag för att ta reda på orsaken. 

När vi sitter och pratar med barnläkare så får han ännu en till kramp. Det kändes riktigt skönt att vi var på rätt plats på rätt tidpunkt...nu ska jag smällta av information vi fick idag. Man stannar som upp och glömmer sig själv, jag undrar vad händer nästa jul? Det vill jag inte veta