Pausar mitt i dagen...Jag håller på att städa bort en massa ilska och adrenalin som jag har fyllts med. Jag behöver på riktigt profesionell hjälp, hjälp med att sätta gränser och vara en bra förälder. För som det ser ut nu har jag fullständigt misslyckats. Jag är arg på mig själv som inte fixar och arg på barnen som inte visar respekt och tacksamhet. Jag har som jag har sagt tidigare jätte säker på mig själv och var jag står i föräldrarollen, satt gränser och fixat motstånd. Men nu har jag gett upp, orkar inte, orkar inte tjata orkar inte ta motståndet. Bajs, vad dålig jag är men det är verkligheten just nu. Sämst!!! Får skylla mig själv men jag har tappat allting någonstans efter vägen och orkar inte gå tillbaka och leta igen det. Vi bor i ett stort fint hus som jag och min man betalar för varje månad, mycket pengar. Vi har 6 rum  (snart 7 rum, ska bygga ut) och stort kök och vardagsrum, 2 toaletter och en bastu fördelat på 1,5 plan. Jag, min man och småbarnen bor på bottenvåningen och dom stora huserar på övervåningen. Min ide har varit att dom får hålla rent där uppe, dvs dammsuga allrum, städa sina egna rum, ta ner sin egna smutstvätt som jag sen tvättar, hänger och viker samt städa badrummet uppe, 1 gång i veckan. Är det för mkt begärt eller. Är jag en monstermorsa? För det ska dom enligt överrenskommelse få halva barnbidraget eller hela sitt barnbidrag beroende på ålder...Nu funkar ju inte det här som ni förstår...jag är en riktig tjatkärring ut i fingerspetsarna...hatar mig själv. Idag gick jag upp och hamnade mitt i infernot av skit!!! Rent hälsorisk, fy fan ursäkta vad snuskigt. Dum som jag är kan jag inte låta bli och börjar skrubba...mitt fel jag vet. Men hellre det än måsta bråka och ta ut all min energi på det. Jag vet, jag orkar inte, jag är för svag och måste få hjälp att hitta tillbaka. Jag orkar in med några flera familje möten der ger oss ingenting, för dom vänder bara på klacken och ger mig dåligt samvete. Jag vill så gärna vara den där perfekta mamman som kan ge mina barn det dom önskar, men då vill jag också ha något tillbaka. Just nu mår jag bäst av att inte säga någonting utan bara stryka omkring och serva...eller inte...Oskan mullrar och vi har kvartersfest ikväll så jag ska ladda mina batterier inför det. TREVLIG HELG!

 

Ulrika

8 augusti 2014 17:42

Mina tonåringar är som dina och jag är som dig. Kram

maria

9 augusti 2014 11:54

Skönt att höra Ulrika att vi är flera.

 

Robert

8 augusti 2014 22:49

Håll inne det avtalade (hela/halva) barnbidraget.
Inte en spänn innan det överenskomna är uppfyllt,
för det behövs inget tjat.
Inga konsekvenser så blir det anarki.
Jag hade tveklöst först varnat sedan hållit inne pengarna tills det vi kommit överens om var fixat, du behöver ju inte ens tjata, pengarna gör jobbet åt dig !! ;-)

maria

9 augusti 2014 11:53

Ja, faktiskt Robert så har jag gjort det med ena bruden. Men det hjälper inte ändå...det händer om inte ännu mindre. Matrester som möglat, kläder upp efter väggarna...tillslut gör jag det åt dom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...