Att hitta den där perfekta balansen i livet är inte lätt, inte för någon...jag tänker tillbaka till då jag tränade som en tok och inte på ett sunt sätt utan på ett osunt sätt. Varje tugga jag stoppade i mig gjorde ont i hela kroppen och särkilt i knoppen, nästan så att jag ville väga mina bajskorvar. Hur kan det bli så...en gång matmissbrukare/ätstörningar alltid matmissbrukare på ett eller annat sätt...När jag blev gravid med fyran blev det som en befrielse, äntligen behöver jag inte räkna köttbullarna som åker in i min mun och hamnar i min mage. Äntligen kan jag njuta av livet och dess goda...jag behöver inte träna för att bränna bort varenda kalori och bränna fett...men så kom ju den dagen då bebin kommit ut och tankarna kring mat och vikt etsade sig fast igen. Hur kan man på ett sunt, snabbt och effektivt sätt bli av med gravidkilorna...utan att det står en upp i hjärnan fullständigt och tar över ens liv-svårt...jag har gått på varenda diet och fallit, orkar inte, det går inte tillräckligt fort. Jag vågar inte börja träna, för jag vet att jag klarar inte av det på ett sunt sätt. Det går liksom överstyr ganska på en gång. Nu får jag nöja mig med promenader och vardagsmotion och det stör mig, jag vill träna, få egen tid och känna mig sund men det är omöjligt, jag vet. Idag är jag en periodare, vissa perioder äter jag lite och ingenting och har hoppat på någon diet som inte fungerat, för att nästa som i mitt huvud jag kallar för att hetsäta, jag äter det jag vill när jag vill och hur mycket jag vill. Vilket oftast eller alltid resulterar i en diet. Jag är snart 40år (huvva) jag vet men måste försöka förlika mig med mig själv, gilla mig själv. Det är svårt, riktigt svårt...ena dagen ser jag på mig själv med ett leende för att nästa vilja gå raka vägen till operationsbordet...allting är fel, varenda centimeter från topp till tå. Men jag har sex fina barn som jag vill ska få en rätt kroppsbild av sig själv och av andra, så jag måste kämpa med att gilla, gilla, tänka rätt och framför allt förmedla rätt. Jag vet inte om jag har lyckats men påpekar ofta hur fina mina barn är och att alla duger. För alla är vi olika-och olika är bra. Eller hur! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...