Idag föll pusselbitarna isär som håller ihop mig och mitt liv. Fasaden som jag så länge lyckas hålla sprack. Påväg till skolan bröt jag fullständigt ihop och bara tokgrät. Satt kvar i bilen en stund och försökte samla mig och hitta tillbaka till mitt vanliga jag. Tjejen som alltid är på topp och det är inga problem. Jag fick det så bra beskrivet för mig hur jag känner. Man gråter och skriker för att sedan samla sig och plocka ihop bitarna för att orka dom få timmar som behövs. Det enda man vill är att försvinna, försvinna bort och sova bort eländet. Jag behövde bara hålla i hop några timmar till innan jag fick åka hem till min vrå. Åkte och hämtade fisen och som tur var så var tonårstjejerna hemma som tog över och jag fick försvinna in till mig, mörkret och tankarna för mig själv. Jag hann inte tänka så mycket, somnade ganska på en gång och sov hela dagen och hela kvällen. Orkade inte laga mat eller äta. Anders och barnen fick ha fredagsmys utan mig ikväll. När barnen sen gick i säng tvingade jag mig upp för att bryta min orekslöshet för det har lärt mig på KBT kursen att det är bra-bryt beteendet...diskade undan och plockade lite och tänk det hjälper, nu orkar jag ju tom skriva av mig det som är min absolut bästa terapiform. Skriva och få ur all ångest och skit. 

Vi är ju två som jobbar och styr den här verksamheten eller familjen, vi har olika uppgifter och ansvar. Det funkar bra, vi jobbar bra ihop men vi får inte glömma bort oss själva eller varandra i all organiserad kaos. Båda två ligger på bristningsgränsen, vi glömmer saker, bilnycklar i bilen, vet inte hur man tar sig punkt A från punkt B. Hittar inte ord och saker. Jag är livrädd att vi ska falla båda två och då förfaller våran verksamhet och det finns inga vikarier att ta in, ni vet det är bristvara på det. Därför ber jag mig själv och min älskade partner att varava ner, ta det lugnt. Va inte så j...la duktiga hela tiden. Lättare sagt än gjort, men jag har iaf gjort ett försök.

Jag är så himla, jätte trött men jag sk hålla ihop till jul och göra mitt bästa. Förra julen mådde jag apa och det slutade md att jag blev inlagd, i år tänker jag mig själv och barnen en fin upplevelse. Inte fira min födelsedag på psyket.