Jag är påväg tillbaka till livet, det är jag men det tar sin lilla tid. Jag har förflyttat mig från sängen till vardagsrummet. Orkar stiga upp och gå på toa typ och äta. Det händer ju så mycket roligt nu, Arvids musikal på onsdag. Advent och allt som hör det till. Inte en enda juleklapp har vi köpt. Jag gillar november, med mörkret och tända ljus, Men nu finns det liksom inget att gilla tycker jag. Ljuset och glädjen är borta. Jag ser bara en massa stress och måsten. Jag har fått en huvudvärk from hell...Orkar vara vaken typ 30min åt gången sen måste jag sova. Mina celler pallar inte mera än så. Jag förstår barnen när dom somnar mitt i maten, det är så jag känner nu. Tung i hela kroppen, det hänger bly under mina armar. Jag sjunker ner en bit under ytan sen flyter jag upp en bit och så håller det på...ner-upp-ner-upp...

Idag har jag på mina vaken stunder jobbat med skolarbete. Skrivit och skrivit. Tog 45min för mig att få till ett nytt dokument. Så livet går liksom i slow motion just nu. 

Nä nu ska jag sova lite och sen vakna i morgon pigg och fin som en nyponros med energi från tårna. Hatar är ett starkt ord jag vet...men jag kan faktiskt säga att Jag hatar mitt liv (som det är nu). Väntar bara på att det ska vända och ge mig sån där lagom energi.