Måndag...och jag har varit på veckans-provtagning (ska ta prover varje vecka tills rätt dos är inställd, tur att jag aldrig har varit särskilt rädd för nålar) efter litium insättningen. Låg koncentration i blodet (0,22 ligger jag på nu och jag ska upp till ca 0,6 eller 0,8) vilket betyder att jag ska dubbla dosen från och med i kväll...

Min läkare från psykiatrin ringde i dag och meddelade mig angående mitt EKG. Och jag hade en avvikande hjärtrytmn. Inget vi skulle oroa oss allt för mycket förrän vi vet mera. Ska få remiss på en 24 timmars EKG som man gör hemma och får se om det ger oss mera normalt resultat. Om inte ska vi jobba vidare utifrån det och en utredning måste göras. Inte vara orolig, men hur lät är inte det. Hjärtat ska väl fungera felfritt...och han visste inte om det berodde på medicin, men trodde inte det eftersom det är inte en vanlig biverkning, och litium hade jag inte börjat med så då borde det vara ergenylen. Stress eller andra faktorer är svårt att veta eftersom ett EKG aldrig har gjorts tidigare på mig, så man vet inte om det är medfött, att jag alltid haft den här typen av hjärtrytmn eller inte...tankarna snurrar. Jag vet bara att jag känner mig fullt frisk i mitt hjärta och tänker fortsätta vara det   Nu ska mina handrullade köttbullar in i ugen så det så...

Vilken helg. Den har varit riktigt bra på alla sätt och vis. Jag har tagit mig tid åt att vila, städa, laga mat och umgås med min familj på ett sunt och bra sätt enligt mig. Tagit sovmorgon både lördag och söndag lääänge, lääänge. Fått göra det jag tycker om helt enkelt. I går fyllde farfar år och det firades här med buller och sång. Jag vill ju inte skämmas inför svärföräldrarna så jag och Olivia hade dukat upp en buffe på paj, stekt kött, sallad, såser och annat gott. Tårta hade vi också fått till, samt att vi fick smaka på farmors goda kaka...mätt var bara förnamnet. Men det var i går och i dag är i dag. Jag fick stora paj dillen och i kväll ska vi frossa på en VB-ostpaj och grannens goda brieost och salamipaj. Att jag höll på att äta ihjäl mig i går har jag visst glömt bort  

Nu väntar vi bara hem några som är på fotboll...

Tänker förövrigt inte orda så mycket om gårdagens ESC final förutom att Låten var jätte bra, klänningen var vacker och hen var sjukt snygg både med eller utan skägg!!! Och jag hade tippat Sanna på top 3...

Fredag och det är grått ute och grått inne...men vi deppar inte ihop för det inte. Jag har varit på väg ner i några dagar och varit så där sjukt trött och orkeslös. Och igår trodde jag att nu smäller det, känslan som intar min kropp är numera en mycket känd känsla som jag förut inte kunde styra eller på nått sätt häva. Jag försökte bara göra så lite som möjligt, tog en tvätt och en diskmaskin. Och isf bilen tog jag bussen till vårat sista bipolära gruppmöte. Hade dock tagit fel på tiden och var en timme sen i mina beräkningar men det gjorde ingnting förutom att jag inte hann med det jag hade tänkt innan. På mötet mådde jag illa och troode jag skulle somna här och nu på konferansbordet med flera åskådare men lyckades hålla ögonlocken på glänt. När vi väl kom hem till vårat "kaos" började jag sakta, sakta på att återfå min energi. Är det så att barnen och mitt smått stressiga liv gör min dag eller är det månne alla mediciner jag stoppar i mig. Nu står jag på tre olika sorters mediciner. Lyckopiller, ergenyl och litium. (sömntabletter vid behov, men det var jätte längesedan jag tog en sådan). Jag kanske helt enkelt bara går omkring och är jätte drogad för att förstå hur stressigt det egentligen är. Vi blir hela tiden matade med hur viktig sömnen är och leva ett rutinmässigt liv med så lite förändringar som möjligt. Och när vi känner att vi börjar på att hamna i dalar eller toppar ska vi tänka på att inte stressa och bara göra det som är roligt för just mig. Tänka lite ego, med andra ord. Men handen på hjärtat, hur svårt är inte det. Fast jag försöker att inte stressa upp mig, iaf inte för småsaker och inte börja på att älta saker det är då mina katastroftankar kommer in i bilden och ja, göra det som jag tycker är roligt...sova är roligt då jag är i det tillstådet.  Men idag ska jag inte sova...idag ska jag mysa med en vän och hennes baby...

Dag 2 och jag är fortfarande på benen, börjar dock känna av lite i armar och ben en typ av trötthetskänsla...lite som att dom bara hänger där på sidan om av kroppen...men finns med ändå.  Jag är livrädd för ev biverkningar som kan komma. Tex vanliga som viktökning, darrhänthet, trötthetskänslan i armar och ben, diarre, illamående, påverkan på sköldkörtelfuktionen mm. Mindre vanliga som muskelsvaghet, psoriasis mm. Jag har passat på att göra bort lite småfix på stan och lyxat till det med en lunch på Waynes coffee (om någon eller några av dessa biverkningar slår till). Att bara sitta där vid en fönsterplats och titta på alla människor är helt underbart och lyxigt för en sån som mig...

Ps.

I dag hjälpte alla till och klädde på sig själva. Att tröjan hamnade bak & fram är mindre viktigt. Jag är bara så imponerad hur hon lyckades knäppa koftan på ryggen, bara det är en bedrift i sig   Dagens utmaning! Testa det om ni kan!

Vi ses!

Okej, då startar vi upp operation medicinbyte...både äntligen och hjälp. Äntligen för att vi tror och hoppas på den här medicinen och hjälp för att det är alltid jobbigt att sätta in och ut mediciner av den här typen. Så jag kommer till stor sannolikhet försvinna några dagar, kanske nån vecka...men jag har inte glömt bort eller tappat mitt intresse för att skriva, jag är nog bara så inne i mig själv och har så fullt upp med att klara av mig själv den första tiden. Jag har haft en jobbig natt av olika skäl. Haft svårt att sova och vaknat lätt, varit orolig med andra ord. Har mycket jag måste få klart och reda ut och hinner inte riktigt med tempot. Min kropp är några meter före mitt psyke hela tiden, as jobbigt. Än fast det kan tyckas gå i snigelfart för vissa, så små springer det för mig. Annars har vi gjort lite av varje under den här sköna lååånghlegen, jag har legat i dvala i några dagar...kanske bra det då det räckte med en sömnlös natt/lite sömn under en natt för att sätta mig ur fas. Nu ska jag dom sista timmarna innan huset blir fullt, försöka vila några minuter och sen förbereda middagen...mellan klockan fyra och fem är min sämsta tänkbara tid på dygnet.,den tiden skulle jag lätt kunna hoppa över och gå raskt över till klockan bolibompa...alla är mätta och belåtna-tiden...

I dag har jag varit kreativ vill jag lova. Vi bad dom stora passa dom små och åkte på tu man hand ut till blomsterlandet och förkovrade oss bland blommor och bin (kanske sex ungar sen kan man tycka, men ändå, nu vet vi ju hur det funkar)...

när vi hade fyllt våran vagn på det vi kom för att handla och inte var vi båda nöjda och belåtna för att åka hem till flocken som hade ätit lunch och som hölls på att plockas bort, dom är duktiga mina fina på att ta hand om varandra  och att ge lite egentid till sina gamla päron är mycket värt bara det...Tack! 

När vi kom hem satte jag händerna direkt ner i jorden...Barnen trodde inte sina ögon...

:- Va, planterar du om blommor, mamma??? Det gör ju pappa eller farmor!!! Kan du sånt, det visste inte vi...

Där ser man, hon har endel överraskningar att bjuda på gamla morsan...Min nya hobby, kanske, något att sätta händerna i då jag inte vet annars vad jag ska göra och blir så där förvirrad  

Nu börjar middagstiden närma sig med stormsteg och jag orkar bara inte ställa mig vid spisen, var är min catering mami...inte här iaf...får kanske masa upp rumpan ur soffan ändå, kidzen börjar på att äta på sina naglar...

I dag har vi rastat fyra ungar igen, fast vi bytte ut en mot en annan...dom tre yngsta var självklara följeslagare, sen bytte vi ut ena tonåringen mot en tioåring...

Sen gjorde vi oss alla i ordning för att fira en ny-bakad 70åring, ja, ni läste rätt...70år. Min far har nämligen fyllt 70år och bjöd på kalas. Kalas på Easter Palace...

Grattis Pappa!

och tack för att vi fick komma på kalaset!

Ligger lågt och är fortfarande oerhört trött, har liksom en jätte, jätte lång hangover, den tar aldrig slut. Kändes som det höll på att vända i går och det gjorde det väl också på ett sätt men ändå inte...noga då, vi får ta dag för dag. I dag har vi iaf rastat fyra av sex ungar på stan. Behövde köpa lite byxor till 6åringen som blivit lång...åt på donken och blev tokroliga...

jag känner mig as-kool...

med mina as-koola batman-ungar...

Nu blire fredags-chill, tacos och allt där till...perfekt väder för att krypa upp i soffan, det enda jag mäktar med just nu.