Usch, dom senaste veckorna går till historien som dom mest stresssande veckorna i manna minne. Jag är helt slutkörd psykiskt, i huvudet och säkert även i kroppen fysiskt också. Mega super mycket med skolan. 

Gjorde som sagt min första inskolning i natt vilket gick toppen om ni frågar mig. Men att sova två timmars sömn uppdelat på en timme åt gången är inte optimalt varken för mig eller för någon annan. Först sova en timme och sen åka iväg till skolan på läkemedelsföreläsning och hålla ögonen öppna i 1,5timme var för mig en utmaning delux. Jag kan helt uppriktigt säga att jag inte vet vilken väg jag tog mig till skolan idag-livsfarligt, jag vet. Jag vet också att jag körde bil:) Sen hem och sova en timme till innan jag skulle hämta upp Alfred och åka till polisen för att ansöka om pass då vi senare i sommar ska skicka honom till Spanien med en kompis och hans familj i 10dagar. Utan min lille prins i 10 dagar, jag vet inte men jag kan komma att längta ihjäl mig. Vi satt iaf och väntade på våran tur i drygt 1,5timme så han får väl åka då med tankte på hur länge vi väntade på att ens få ansöka om ett pass...Nu har kl blivit 17.00 i tid och då kan vi ju alla räkna ut att både ungarna och jag skulle helst ha ätit igår. Min sega tröga hjärna orkar inte hålla i en stekspade och steka pannkakor till 8pers, vi tar plan B och åker till Donken. Jag vet, jag borde skämmas men det gör jag inte:):) Jag är bara så nöjd att samtliga familjemedlemmar blir mätta och att jag slipper disken. Sen hem röja efter middan som vi inte åt hemma, har ingen aning hur det fungerar men det var typ lika mycket att få undan ändå. Som egenskap av mamma delegerade jag ut sysslorna så att jag kunde lägga näsan i plugg-böckerna och få färdigställa ett arbete i specialpedagogik med en en deadline ganska omgående. I morgon sätter jag igång att nöta in hälsopedagogik-boken så att jag på fredag kan skriva prov på den. Nånting säger mig att två dagar är lite för lite. Vi får väl se.  

Längtar till paradiset nu.