Jag har hållit igång min blogg/dagbok i 4år nu, eller vänta är det 5år, och mycket har vi gått igenom tillsammans. Skratt-gråt-glädje-sorg-förtvivlan-uppgivenhet-eurofori-depression...allt man kan tänkas gå igenom. Nu kan jag äntligen erkänna mig "frisk", jag mår bra för jämnan med mindre svängningar. Men då har det tagit mig 3-4år också att komma hit. Det har varit jätte jobbigt och jätte tufft och jag har mååånga gånger velat ge upp och bara lägga mig ner och aldrig mera vakna men min familj och mina vänner är min bensin, mitt driv...jag har rest mig upp och gått vidare. Fallit och stigit upp. Nu går jag ganska rakt och det tackvare min medicin och terapi som jag går på kontunuerligt. Jag har träffat både bra, jätte bra och mindre bra personer under vägen. Fast mest bra. I fredags när vi var på Bup och träffade Elsas läkare där ,berömde han oss att vi gått igenom en sån tuff resa i livet. Att leva med och tillsammans med en person med psykisk ohälsa är bland det tuffaste man kan gå igenom i livet. Jag sträckte på mig och kände mig så stolt över mig själv att jag inte gett upp. Att jag lever och mår bra. Gillar livet och mig själv mer och mer. Jag har en plan ett mål för framtiden och kommer ge hundra procent men jag kommer lyssna på kroppen och ta det i min takt och inte stressa fram någemera...det går inte bra då. Jag tänker ta min medicin och fortsätta gå i terapi och jag tänker tillämpa dom strategier som jag har lärt mig är bra för mig och min sjukdom eller diagnos. Jag vet att nu har vi gått igenom det värsta, nu är det bara att leva livet som bara jag kan på mitt sätt och må bra av det, tillsammans med min familj och mina vänner  

Nästa vecka börjar jag ju jobba på "riktigt" och det ska bli så skönt att inte vara sjukskriven längre, det betyder ju att jag måste vara frisk nu. Jag ska klara mig själv. Äntligen!!! Det trodde jag inte för 2år sen. 

Jag tror att jag kommer att blogga lite mindre, känslan min säger det men man vet aldrig  plötsligt dyker jag upp. 

Nu bara njuter jag av hösten-kylan och mörkret, det är så mysigt på ett sätt.

Kram på er.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...