Jag mår skit, riktigt ap-skit! För en kort stund sen tok grät jag och känslan av att nu ger jag upp bara vällde över mig. Jag vet vad som utlöste min skit-attack men jag kan inte skriva om det här och nu, måste hålla det för mig själv och inom familjen. Men jag vet att jag kan inte och kommer inte att ge upp hur stark än den obehagliga känslan är. Jag hatar den, jag vill skrika åt den att ge sig iväg och aldrig mera komma tillbaka...jag får sådan ångest och panik inom mig. Men jag fick varma härliga kramar av Elsa som gjorde att det nu känns lite bättre  Jag hatar att barnen ska behöva se mig i dessa tillstånd, (Nea strök mig på kinden igår och frågade,:-Har du gråtit mamma)? men dom kommer som en blixt och slår ner, för att sen sakta, sakta ebba ut...ska ta några djupa andetag och slappna av för att försöka sova. Har haft den där orkeslösheten idag och bara legat i soffan och sovit stora delar av dagen/kvällen. Men imorgon tänker jag vakna pigg och utvilad utan panik...

Måndag och provtagning...just fått resultat och forfarande ligger jag för lågt för att säga att det är färdig inställt. Ökar med 1 tablett till from ikväll. Har gjort lite ärenden och kände när jag var och handlade hur konstig jag blev, suddig och darrig, bara rädd att jag skulle kolapsa där på coop. Men handla färdigt och hem till säkerheten. Koka en kopp te, tända några ljus och göra upp en brasa och försöka vila. Väntar nu hem barnen som farfar ska leverera och sen är det färdigvilat...så nu ska jag suga på dom fem sista minutrarna