Hej, dagens up date. Igår värdelöst väder, vi stor städar på övervåningen-äntligen säger jag bara. Det har varit som en byggarbetsplats där uppe. Idag underbart väder, vi går ut barnen cyklar och Anders mekar och smörjer upp alla cyklar, någon solar jag grillar korv. En bra dag. Tar fram och kollar igenom ungarnas vårkläder och inser att det är Nea som behöver ett nytt set, sen får nästa ärva. Gillar att ta på ärvekläder som funkar. Mormor kommer och ta med Minna på kulturella ting, hennes tur att få egentid med mormor, fika och gå på sagosrund. Det är så speciellt att få åka iväg själv. Jag tar med två och åker och gör mitt vårklädesköp och kommer hem och där tog all luft slut. Somnar i soffan och vaknar 16.45 men det är ju inte klokt. Mamma sitter på soffkanten och har kommit med mat-gilla. Nu är lovet och helgen slut och imorgon börjar verkligheten. Jag ska åka och göra mig ett pass så jag kommer in i Barcelona. 

Boostar med lite sommarminnen-vi är inte riktigt där ännu men snart så. 

Ja, då var det fredag och sista dagen på sportlovet. Vad har vi gjort-typ ingenting. Jag gick ut med ungarna på fm och grillade hamburgare till lunch, sen när jag kom in så blev jag så där förlamad som bara jag kan bli tror jag och låg halv död i soffan, eller hel död...hörde allt som hände långt, långt där borta någonstans medan jag låg i dvala. Solen gassar på ute och vi borde ta vara på strålarna. När jag vaknar är det i vanlig ordning kaos och ungarna blir glada att jag vaknat upp...jag kollar igenom FB och insta och inser på alla status uppdateringar att alla utom vi är i fjällen och typ fjällen, åker skidor, umgås och låter solstrålarna skina på en. Mina stackars ungar har fått ta vara på varandra hela lovet och fått sol någon få timme. Usch, jag är inte bra på det här, det svider att jag inte kan eller orkar erbjuda mina ett buffe bord av sportlovsaktiviteter. Dom har gammal utrustning som dom skäms över om dom ens har någon. Dom tre yngsta har aldrig fått stå på ett par slalom skidor i livet...Men vi har ju ett påsklov kvar, ska inte ha för höga förjoppningar på mig själv men kanske, kanske jag kan ta med dom på nånting då, vi får se. 

Men dom blev iaf jätte glada när jag sa imorse att vi skulle gå ut i solen och grilla. Dom tre musketörerna ropade av glädje:- JA, GRILLA HAMBURGARE!!! Så det kanske bara är jag som ställer höga krav och mäter mig med alla andra. Jag får nästan panik och beställer en resa till Åre nu...

Nu har vi tänt en brasa, lagar en enkel fredagsmiddag och ska se på Lets Dance lite senare. Vi ska åka till fjällen, vi kommer att åka till fjällen. När det är rätt i tiden. 

Den 5mars är värt att fira hos familjen. Den 5mars för 20år sedan tog Anders svart bälte i ju-jutu. Den 5mars år 1976 kom jag 6månader gammal till Sverige till lilla Umeå från Thailand och stora Bangkok med stora, pigga nyfikna ögon. Den 5mars för 17år sedan slog vi till och förlovade oss (och gifte oss 4månader senare). Ja, den 5mars är en lite speciell dag hos familjen och därför värt att fira.

Så vi tog alla barnen och åkte tillbaka till Droskan där vi var igår och åt en grillbuffe tills det stod ut genom öronen. Det är numera trevligt och njutbart att gå på restaurang med familjen, dom sköter sig fint, äter med bestick och sitter någorlunda stilla. Vi kan sitta ner och äta utan att behöva springa i sinne och jaga ungar, förutom att en sket ner sig (i blöja) men då hade jag i princip ätit färdigt så det räknas inte. Vi behöver inte äta i olika matlag. Vi lyxade tom till det med en kopp kaffe efter maten. Det ni...under tiden som vi fick bevittna föräldrar som sprang omvartannat och passade vingliga barn med lära-gå-hjälm på och fick inte sitta ner tillsammans och äta. Jag tänkte:-Är det värt det, är det värt att gå ut och äta då? Ja, det är det. Jag minns hur det var och kan enhäldigt med mig själv enas om att det är värt att få någon enstaka sekund på restaurang och känna lyxen för att sen måsta springa och jaga ungar. 

Nä vi kom hem tänkte vi ta efterrätten...en mandeltårta.

Men någon drog på UG och någon gick till en kompis och någon somnade. Vi som blev kvar var så proppmätta att tårtan hamnade i garaget...så det kan gå.

Grattis familjen för att ni har så mycket glädje och trevligheter att fira ser framemot till nästa års 5mars.

Näst sista dagen på sportlovet och det har hänt lite och ingenting. Lite för mig och ingenting för ungarna. Jag var en dag på barnmottagningen men Minna. En dag jobbade jag och idag var jag på min kurs. Alla dagar har dom skött sig själva och passat varandra. Det har varit kaos när jag kommit hem men dom ska få en fång rosor mina ungar som kan ta hand om varandra då jag flänger runt...Igår var dessutom jag och pappaAnders på dejt, först mat på Droskan och sen opera Figaros bröllop, en present från mor. Opera kan man ju tycka vad man vill om, det galar och skriks men det här var en modern opera. Man kan säga att det är som en rolig teater som dom sjöng sig igenom. Barnen fick reda sig själva från halv fen till ca halv elva, duktiga ungar man har. Disk fulla diskbänken och chips fulla golvet är saker man får ta. Idag då jag kom hem från kursen hade dom tagot fram cyklarna, rekord tidigt jag vet och satt i solen och åt go lunch-potatisbullar. Men imorgon tänker jag vara hemma och ta hand om dom...Alfred är fortfarande sjuk, dragit på sig en långdragen förkylning influensa ell nåt och hostar och snorar och har ont i huvudet och kroppen. Så vi fick igår ta ett jobbigt beslut-det blir ingen cup-ingen guldcup i Skellefteå för oss. Ringa och meddela lagledare då han är målvakt så dom har en chans att ta in en annan, och avboka hotell och barnvakt. Barnvakterna blev väl minst besvikna  Jag och Anders mest besvikna, en natt på tu man hand på hotell är ju aldrig fel. 

Nu har nästa knoppat dit, Arvid har dragit sig undan och ligger med feber och fryser. Det bådar inte gott. Med 2 sjuka pojkar och 4 friska brudar och en sol som lyser utanför fönstret får jag något att bita i. Det är nog svårt att hitta på ngt som inte kostar 2000kr och som passar sex st friska barn i åldrarna 3-16år, nu ska jag hitta på ngt spm passar samma antal ungar och ålder men där 2 är sjuka och 4 är friska...Ska jag prioritera dom sjuka och hänga inne med samtliga eller ska jag preppa dom sjuka med alvedon, hostmedicin mm och dra iväg på utflykt. 

Öh nä jag tror jag måste prioritera dom sjuka verkar det som, kanske släpper ut dom värsta av dom friska (tänker inte nämna några namn men 3 och 4åringen ligger risigt till) på baksidan så dom inte river huset för mig. 

Har haft en toppen, toppen TOPPEN dag. Tog sovmorgon med alla ungar hemma, det går bra man får bara möblera om när man vaknar. Dega på i timmar, åt frukost kl 11.00

Mammas goda hembakade limpa med Västerbottenost på...riktigt, riktigt gott...kaffe i favvo muggen som egentligen är Olivias men det gör inget, det smakar lika gott ändå.

Sen efter mycke överläggning om vad vi ska göra och inte göra kommer vi på att vi ska överraska pappa på jobbet med en håll i er NOGGER, ja glassen...det blev inte riktigt som vi hade tänkt oss för han var inte där vi hade tänkt oss, men lite överraskad blev han nog och noggern den var smält. Men den hade ju åkt runt hela Umeå för att leta rätt på pappa. Sen lämnade vi av Elsa på träning hon ska jobba upp sina överrörliga knän så hon kommer igång med fotbollen. Sen drog jag och Olivia på en shoppingrunda...

Jag behövde uppdatera min sminkväska lite och kom hem med en hel del gotta...Så nu var dag 1 på sportlovet snart förbi, vi överlevde, vi är vänner, vi är fortfarande en hel familj.

Söndag och imorgon startar sportlovet det jag brukar kalla för all inclusive verksamheten som alla andra lov. Ungar som kommer och går, kompisar i alla hörn men bara trevligt. Jag får åka på vilohem nästa vecka  Så därför har jag gjort så lite som möjligt i helgen för att ladda alla batterier jag kan tänkas ladda. Första ungen ligger iaf i febran, Alfred av alla...det smittas väl av sig på en efter en ska ni se. Så jag ska kanske inte klaga utan jubla, då ligger dom ju iaf någorlunda stilla och äter mindre. Det blir nog bra det här. Själv tänkte jag ta mig på mitt jobb i några timmar, får se hur det går. Jag har jorden energi, känner mig pigg och utvilad har mängder av tankar att brottas med men ska försöka lämna dom iaf till imorgon och fokusera på att sova eller lägga mig på uppladdning över natten. Hitta på aktiviteter som kan tänkas passa sex barn i åldrarna 3-16år-önskar faktiskt mig själv lycka till. Gav mig tusan på imorse att nu ska 3åringen bli torr, tusan vad hon är omedgörlig...hon står där bara och glor ner i toan sen går hon därifrån. Tittar på mig och säger:- Mamma, jag har kissat i blöjan...Jaja jag har haft alla olika sorter, en som blev torr vid 3,8år så än ligger hon på andra plats att bli sist av med blöjan. Men snart så...vi gjorde en snabb räkning och vi kommer då vi är färdiga har lagt ut ca 100.000 kr på BLÖJOR. Fattar ni, det är ju inte klokt. Vem vill det. Lägg på välling, kläder, olika avgifter mm mm på det, det skulle ta oss jorden runt på lyxkryssning. Men vem vill lyxkryssa då man kan få sex fin fina barn  Inte vi tydligen  

Morsan säger Godnatt (om jag kan sova, känner i kroppen att den inte vill sova) blev stylad av gubben idag, han fick äran att platta håret  

En jätte bra dag lider mot sitt slut vi har tokgrillat idag trots att solen lyst med sin frånvaro. Men det har varit helt OK ändå...

Till lunch blev det långa och platta korvar och till middag årets första grilltallrik, kycklingfile, bakpotatis till mig och pommes till resten, majs och lite vitlökssaltade bönor och en klick aioli och bea till dom som ville det. En enkel tallrik men alldelens lagom. 

Nea och Anders tog en premiärtur på längdskidor i Ersmarks skogarna. Dom hade både sett en hund samt hundbajs och hört en björn, hör och häpnad...det är därför jag aldrig är i skogen-björn är ju skrämmande nånting. Men Nea var så glad så...Sen tog jag en sån där lagom shoppingtur med Olivia. Höll mig inom ramarna och min budget, tror jag...vi var på godishuset och där är jag typ 2gånger per år, man blir ju som ormen Kaa där inne ögonen rullar bara runt i skallen på en-GODIS!!! Jag handlade för dryga 100lappen, men delar man det på 8 så blev det bara drygt 15kr st vilket är ju as lite...så då sträckte jag på mig lite extra. Jag kan visst spara pengar jag med. Sen hem och färga bort dom gråa och få lördags make upen lagt av Olivia. 

Nu ska snart sminket tvättas bort och...

vi ska sova, och man kan sova på många olika sätt, tvättkorgen är toppen själv föredrar jag sängen men det är jag det...Ha en fin lördag mina vänner.

Har ni ADHD körkort? Det har inte jag men jag håller på att ta. En underbar förklaring till oss föräldrar med barn med ADHD. Vi var på BUP i onsdags och jag var väl inte i mitt fulla sinnes bruk men lite fick jag in iaf. "Våran" psykolog där är helt fantastiskt vi gillar henne alla tre...hon har fått E's fullständiga förtroende och det är det viktigaste att dom klickar. Vi pratade om hur vi ska fortsätta och om vad som finns att få. Alla ni som har barn med ADHD eller liknade vet vilken berg och dalbana det också är. Hur mycket ilska, glädje, sorg, skratt, gråt, återvändsgränder, toppar och dalar men även mycket kärlek...För att förklara det med få ord kan jag säga det som en tjej med ADHD sa typ:- När jag är arg så är det ilska med hela kroppen men när jag älskar så älskar jag också med hela kroppen. Även i den här sjukdomen drabbas hela familjen och det kan bitvis vara skit jobbigt men dom ljusa stunderna överväger och man är bara så peppad att få livet så lättsamt som möjligt och det är där vi föräldrar och anhöriga, skolpersonal samt andra vuxna i barnets närhet som är viktiga. Som psykologen sa DET ÄR VI VUXNA SOM SKA TA ADHD KÖRKORTET!!! Det är vi som ska var pålästa och kunniga för att bemöta barnen. Visst barnen/barnet har också ett ansvar, men vi får aldrig glömma (vilket jag gör väldigt ofta) att barnen gör inte dessa dummheter, hyss idiotier kalla det vad ni vill för att vara dum, utan dom bara kommer. Jag är inte perfekt, långt därifråm, men jag läser på mera och mera och lär mig mera och mera och kan erkänna mina fel och brister. Allt jag har sagt och gjort fel finns där, men jag är ju inte mera än en dödlig varelse som reagerar normalt skulle jag tro. Summa sumarum, ju mera man vet och kan om ett ämne ju bättre kan man handla därefter. Vi väntar fortfarande på medicin och det löser väl inte allting med det är en bit på väg. Jag skulle tex inte klara mig utan mina mediciner men även inte utan min samtalsterapi heller...man behöver båda. Att ha två personer som kräver olika i olika perioder ska ni veta tär på oss, på mig igår på kursen var jag nära på att gråta när jag förklarade hur värdelös jag känner mig som efter över ett år fortfarande sitter här med en heltidssjukskrivning, försöker jobba 6timmar i vecka men fixar inte det vecka efter vecka . Tiden och all energi jag och vi har lagt på mig kan ibland kännas menlös, för det händer ju inget...vi bara står där och stampar och stampar...samtidigt som jag vet att vi har kommit hur långt som helst. Det tar bara TID!!! Tid finns frågan är bara hur tålig jag är att vänta ut den där TIDEN. Jag vill vara frisk nu. Jag vill jobba halvtid nu. Jag vill aldrig mera ligga i depression nu. Jag vill att E ska orka med sig själv och skolan nu. Jag vill att mina barn ska känna att dom har en mamma som orkar med livet nu. 

Därför har jag mina tre yngsta utan skolplikt hemma idag bara för att jag orkar och vill. Med risk för att vara mallig, men trots alla mina brister är jag den bästa personen för mina barn, sådetså. Iaf när jag orkar och inte sover hela tiden. Idag tänker jag vara vaken, försöka iaf