Nu är det helt upp och ner hos familjen. Alfred är 2000mil här ifrån känns det som. Elsa är sover borta trots att det strider mot våra regler, inte sova borta på skoldagar. Men vi har gett med oss och låter henne få prova, bara hon sköter skolan. Ibland får man rucka på sina priciper, trots att det är jobbigt. Måste ju ge henne spelrum och ansvar, trots att vi på kursen igår fick lära oss att dra bort 30% på ditt barns ålder så har du en ADHD ålder...det betyder ju inte att dom är på den nivån i allting, men i mycket. Så frihet och ansvar är väl ganska viktigt antar jag hos ungdomarna för att komma frammåt och utvecklas.

Idag har det varit full fart från kl 06.00 till nu ungefär. Skjutsa Olivia till sjukhuset till kl 08.15...hem ge ungarna mat och packa det sista till Alfred. Skjutsa honom till Nolia och laget...säga Hej då...försöka få en puss i bussen framför alla hockeykompisar-Gick mindre bra, jag blev mera eller mindre ut sparkad från bussen...men jag vet att han ville pussas i smyg...sen hem, städa undan i köket och min undersökning tar fart. Jag tar småtjejerna till Busplaneten för att se hur mycket spring dom orkar ta. Syftet med min undersökning är att Om dom orkar leka på busplaneten utan att falla ihop orkar dom en dag på förskolan i morgon. Dom föll inte ihop.

Hem igen och börja med middan och väntar besök av fin fina Elle med Molly som numera går på egna ben, sist jag träffade Elle var på hennes 40års fest i oktober!!! Ja, jag vet...säg inget.

Många frågar mig:- Vad gör du när du har egentid??? Hmmm, ja vad gör jag egentligen. Jag gillar ju att laga mat och baka men oftast börjar min egentid inte förrän vid nio på kvällen och då passar det kanske inte sig att ställa sig i köket. Så oftast eller alltid blir det datorn och blogga...skriva, jag älskar ju att skriva.

Jag och tjejerna passade på att shoppa lite nya påskkycklingar och gula runda dukar på Hemtex idag då vi var ute på strömpilen så nu har jag ställt ut lite kycklingar här och där.

Vi var helt själva på busplaneten så dom hade det hur bra som helst...

Detta har jag pysslat med ikväll under min egotid, jag har fixat mina egna budget naglar. Vill ju helst gå på salong, men måste spara mina pengar...så i brist på det blir det buget.

Ja, jag vet ni får stå ut med mina elastiska fingrar, vid 39år och 2månader blir det väl så här.  Fokusera på naglarna så stör det kanske inte lika mycket. 

Ja i morgon börjar det STORA äventyret...

Alfred ska åka till Stockholm med laget och spela cup. Kommer bli superkul kan jag tro. Jag sätter honom på bussen med lagkompisarna kl 12.00 i morgon och på fredag kommer jag och pappaanders efter i full galopp. Vi ska nämligen bila ner på fredag, bo hos en kompis och hennes man i Huddinge utan barn. Barnen har vi lämnat hemma med olika barnvakter. Så tänk er en hel bilresa genom halva landet och en hel helg bara vi, en hel bilresa igen genom halva landet fast tillbaka till rätt sida...hur knas är inte det. Men ack så trevligt. Småtjejerna har ju haft hosta men jag hoppas det har gett med sig, vill ju helst inte lämna över ofriska barn till någon annan, det är nog att ta hand om friska ungar. Mamma ska få äran att bo här med minstingen och tonåringarna medans farfars får ta och bita i Arvid men framför allt Nea, ber till högre makter att hon håller sig i sitt skinn och inte kryper ut, hon blir så omedgörlig och bångstyrig då. 

Apropå bångstyrig så har vi idag varit på föräldrakurs för barn med ADHD/ADD (vi missade förra mötet pga, jag vet inte riktigt, vi bara missade). Jag säger som efter att jag har varit på mina kurser för bipolär-Helt underbart att få träffa andra i samma sits. Byta erfarenheter mm...Man får liksom ett kvitto på att Vi hittar inte på, det är så här och vi är många som lever som vi gör. Men att känsloutbrott, ilska, ofrivillig oförmåga att planera och organisera. Precis som vi med bipolär så uppfyller ADHD/ADD barn vissa kriterier, sen ser ju alla olika ut men jag tycker det är så facinerande att man på papper kan säga att Så här och så här är det hos barn med ADHD/ADD dom "är" si och dom "är" så och det stämmer. Vi kände igen oss alla så väl i våra olika historier och kunde skratta åt allting samtidigt som vi stöttade varandra. Egentligen borde alla tonårsföräldrar få gå en sån här kurs, det är hur bra som helst. 

Jag börjar förstå nu hur jobbigt det egentligen är med barn som är lite annorlunda och lever utöver det som kallas den normala normen. Hur mycket det sliter på familjen och på föräldrarna. Nu börjar jag förstå varför jag är så slutkörd och varför det är så jobbigt att komma tillbaka. Rodda runt en familj på 8personer med en bipolär diagnos  på  sig själv och ett barn med ADHD-Nä, jag klappar mig på axeln och säger åt mig själv:- Fasiken vilket bra jobb du och din man gör  

Trots det ringer jag mamma då jag inte hinner med och beställer mat, hon kommer med tre olika sorter och man får välja...toppen tycker jag. Farfars passar dom små medans vi kursar så det är inte konstigt det går runt med den bästa familjen runt om mig-Tack!!! 

Söndag och veckans sista dag. Både och...skönt med vardag och oskönt med tider att passa. Tider gör mig stressad till max. Jag blir så stressad av att få till det med alla lämningar och alla grejor som ska med rätt dag med rätt barn. Förr var jag alltid 15minuter innan utsatt tid, nu är jag typ 15minuter efter utsatt tid (nästan). Det är ofta jag måste ta en titt i spegeln för att se vad jag har satt på mig eller inte. Så rocka sockorna är perfekt för mig, jag kan komma i olika från topp till tå. För ett tag sen tog jag på mig ett par blåa byxor och tänkte, shit vad stora dom har blivit. Dom måste ju blivit större i tvätten för jag har då inte blivit mindre i duschen. Sen såg jag att det var Anders blåa byxor jag fått på mig. Då blev jag deppad, trodde kanske att jag hade tappat ett gram ändå, men icket. Alla 70miljoner gram sitter kvar på kroppen. Bytte byxor och fick ta mina mysbyxor ist.

Idag har det varit hockey, äntligen det var längesen men jag fick stanna hemma då två av tre små har feber och hostar lungorna ur sig.

Jorå, igår var det långkok och idag åt ungarna 3minuters nudlar och jag och Anders varmamackor med köttfärs-möms...ibland äre bara så gott med det enkla. 

Nu ser vi på bacillakuten och lär oss en massa matnyttigt om kroppen. Se det, det är jätte bra. 

Önskar er en bra start på veckan. Jag börjar med sjuka barn. 

Tog en groupie idag...Minna, lillagubben och jag.

Hej kompisar! Steg upp klockan halv nio och satte en bulldeg...gjorde frukost och åt det undertiden degen jäste till det dubbla.  Sen nästa projekt, jag sätter igång ett långkok. Rödvinsbräserad högrev som ska koka i minst 4timmar. Baka-duscha-åka på stan och hämta hem mina nya brillor. Fullproppat med folk på stan särskilt på parketten...eller där var det fullproppat med bilar fick snurra som en tok innan jag fick mig en plats. Forserade fram och gjorde det jag skulle, sen hem och möta en het liten tjej  som sitter och skakar med 40graders feber. Jag pussar lite på flickan sen rör jag med kärlek om i grytan, ser bra ut. Vi får främmande av två ungdomar och man får känna sig gammal igen. Trevligt, med främmande alltså. 

Middagn närmar sig och det smakar himmelskt om jag får säga det själv. En ny favvo på matlistan, man får bara tänka till då man ska laga det, går inte att komma på kl fem på en måndag, då blir det middag vid midnatt. Och då får man garanterat sitta där själv och äta högrev som smälter i munnen med hemmagjord mos och ett glas rött. Känns halv tråkigt.

Nu har nästa knoppat in i febran, fast det tycker vi är ganska bra, då hon går på halvfart liksom. 

Arvids favvo program på tv och jag ska plocka fram lördagsgodiset. Så ha en fin lördag mina vänner.

Hej, jag har varit borta några dagar. Ganska skönt, eller hur  Började känna där i början på veckan hur jag började falla, lusten och orken för livet försvann som det gör tyvärr emellanåt. Men jag har kommit så pass långt och lärt mig på kursen hur jag ska försöka förhålla mig så att jag inte ska hamna på havsbotten. Jag ska trots att det tar emot:

* ducsha och klä på mig

* ta en kort promenad om det så bara är till brevlådan

* sätta mig i köket och dricka en kopp kaffe och kanske läsa tidningen

* ringa en vän eller bara skicka ett sms

* Gå till jobbet och göra mina timmar

* håll fast vid rutiner

Ja, det är dom här små sakerna som gör att jag förhoppningsvis inte hamnar på havsbotten, för er låter det kanske som blaha, blaha...men för mig är det livsviktiga ting som gör mitt liv lite lättare.

Jag gör som jag alltid gör när jag hamnar i detta stämmningsläget. Sätter telefonen på ljudlös, blir oerhört känslig för ljud och gräver ner mig där det är varmt och gosigt.

Alfred stod bredvid mig en dag och jag säger:- Men måste du andas så högt!!!

Men förlåt mamma men jag är ju förkyld  

Samma kväll, står han och tuggar bredvid mig.

:- Men sluta tugga, måste du tugga så högt!!!

Förlåt mamma, men jag äter chillinötter  

Ja, jag blir tokig av ljud.

Ja som ni förstår är det en jätte känslig period för oss alla. Jag gör så gott jag kan och har märkt att rutiner gör det bra för mig. Trots att jag blir extra trött och sover extra mycket. Men att bryta av med att gå till brevlådan kan göra underverk. Sev sova vidare för att orka kliva upp och ta en dusch.

Tro det eller ej, men att träffa folk är jätte jobbigt för mig, jag skulle bara vilja dra ett svart skynke över kroppen när jag jag måste vistas bland folk. Ringa och prata i telefonen finns bara inte, inte ens med dom som står mig nära-jag bara orkar inte. 

Men trots den här tunga perioden som nu håller på att lämna min kropp har jag orkat läsa för barnen då dom kommit hem från förskolan, dom har fått baka i köket, jag har inte legat och sovit bort min tid med dom men jag har lagt mig kl åtta tillsammans med dom. Och det är ett STORT steg i rätt riktning att jag trots depression orkar vara mamma och umgåtts med mina barn på basic nivå dock...Jag är faktiskt stolt över mig själv! Lite mallig faktiskt! 

Nu ska jag vila, hinna röja lite innan jag hämtar igen skocken. Kan snart säga igen att:- Jag Älskar Livet  

Sköna, sköna lördag. Idag har vi bara chillat, druckit kaffe i solen. Jag tog en tur på löpbandet på fm, Barca närmar sig. Vill ju inte att röven ska hoppa ur bikinitrosan så nu har morsan fått eld i baken. Lunkar på på löpbandet och hoppas i sinne att ett mirakel ska ske. Men ikväll glömmer vi mirakel och sånt, det ska grillas och mellofinal med tillbehör. Får dubbla tiden på löpbandet i morgon. Jag har fått hänga med min tonåring och dess kamrater i solen, häftigt. Man är inte helt blåst (ännu). Släppt in en annan tonåring i köket. Det är terapi för mig, hjärtklappning får jag men känner mig sjukt nöjd över mig själv. Önskar er alla en fridfull lördagskväll.

Fullfart hela dagen. Jaga på ungarna i morse för att hinna till kursen, men dom tar absolut inte hänsyn till att man har en tid att passa. Jag hinner få puls och jaga upp mig innan ungarna är på plats och jag är på plats. I vanlig ordning hinner jag förbi på sjukhus kiosken för att köpa mig en kaffe och en frukost macka och kommer sist med andan i halsen in till grupprummet där KBT gruppen sitter och väntar. Har tre bra lärorika timmar som går fort som alltid. Sen ner på stan för att ta en fika med en kompis som åker till landet over there i tre veckor i morgon. Lyllo henne/dom, Hawaii, NY mm...inte alls avis, eller jo kanske liiite. Sen handla på dyr Ica Gourmet men varken orkar eller hinner svänga förbi stormarknaden. Hem kasta in maten och hämta Alfred som ska sin andra gång idag åka till HC för provtagning. Han har ju varit dålig så länge nu-halsont, feber, hosta och snor...Inte streptokocker eller körtelfeber, men nytt prov som skickas på odling och svar nästa vecka. Order från läkare, ingen skola eller träning innan han blivit riktigt frisk igen. Då han är svullen och röd i halsen, har lite feber och en förhöjd sänka. Usch, jag ogillar då ungarna är sjuk, särskilt då jag inte vet vad det är. Vill ha ett svar och en behandlingsplan, då kan jag slappna av lite mera. 

Min arbetsvecka har startat, ja, jag kallar det för min arbetsvecka då jag har tider att passa och rätta mig efter. Det är jätte bra och skönt, baksidan blir bara att jag blir så trött och utmattad av en 2timmars dag på jobbet eller en 3timmars kurs dag...Idag blev det hem äta lite lunch och sen sova nästan 2timmar innan förbereda mat och hämta barn. Fick jag välja hade jag ju valt att göra ngt annat den tiden än att sova, som att tex ta en promenad eller nåt. Men för att orka med en hel dag är jag som en baby och måste sova mitt på dagen. 

Läste en bra text på FB om ADHD (igen), men jag håller fortfarande på att ta mitt ADHD körkort så jag läser allt jag kommer över.

Lite som satte sig fast i mitt huvud är:-

En person med ADHD är svår att älska.

Du vet aldrig vad du ska säga.

Det är som att vandra omkring på ett minfält.

Människor med ADHD är lidande.

Äkta kärlek ovillkorlig, men ADHD sätter dig i situationer som testar dina gränser för kärlek.

ADHD testar varenda relation.

Dom tänker utanför ramarna.

Dom är otåliga och rastlösa.

Dom är oorgniserade.

Dom kan inte komma ihåg enkla uppgifter.

Dom är passionerade i allt dom gör.

Dom lyssnar men allt som sägs går inte in.

Att förstå hur en person med ADHD känner kommer hjälpa dig att bli mer tålmodig, tolerant, ge mer trivsamhet och fridfull.

Ja, personer med ADHD är svåra att älska, men när du väl förstår bördan dom bär på, kommer ditt hjärta öppnas upp.

Jag ÄLSKAR mitt ADHD barn, du är för underbar  men krävande  

Nu är det inte så länge kvar, den 20april åker Elsa, Olivia och jag med Elsas fotbollslag till Barcelona och checkar in på ett spa hotell med helpension. Inte så att jag tycker det ska bli jobbigt direkt, det som kommer bli jobbigt är att lämna fyra hemma med pappa...Jag har inte varit ifrån barnen mera än 2nätter och nu blir det det dubbla. 

Tacka vet jag facetime.