Ja, det här med att vara ensamstående sex barnsmorsa är inte loligt...nä det är ololigt, as jobbigt rent utsagt. Jag städade inte hela natten igår, jag städade bara till halv tolv sen kröp jag ner hos mina fyra sängkamrater, en sov i sin egna säng och en sov borta. Inatt har jag bara tre sängkamrater. Jag fortsatte iaf städa vid nio imorse då jag fått iväg alla...

Jag hade ett rum och en garderob att ta tag i...Nu tänker ni...Är hon från vettet, städar hon åt barnen?! Ja någon, någon med benefits, någon som behöver extra hjälp att styra upp vardagen. Jag är glad om hon är i skolan så då städar jag för att underlätta och ta bort ett krav på listan. Men det tog mig 2-3timmar att få ordning på alla kläder. Sen fick jag hjälp av både mamma och svärfar att få hem ungarna, några hämtade jag själv. 

16.45 skulle både Alfred och Elsa vara på fotbollsträning på olika ställen såklart. Men med finfin hjälp från en förälder till en träningskompis till Elsa fick jag iväg henne-Tackar! Jag fortsätter städa och glömmer tid och rum, småbarnen är hungriga och vill ha nudlar. Okej det tar ju bara tre minuter-kokar nudlar och fördelar upp i tre skålar. Äntligen är dom tysta-tills:- Mamma!!! Jag spillde ut mina nudlar!

På riktigt, jag tror jag lägger mig ner och skriker rakt ut...Det skulle ni också ha gjort om synen ni möter är En pojke full med nudlar i knät och nudelskålen upp och ner på luddmattan på golvet. Jag gör allt man inte bör göra och säga om man vill vara en god förebild och pedagog. Pojken gråter av skam och jag mår dåligt över att jag är människa och tappar fattningen. Men vi blir vänner och ser Bloopers på tv och skrattar så gott. Det är tur dom förlåter och glömmer fort. Tillslut får vi annat än nudlar på bordet och äter kycklingfile och pommes.

Jag längtar efter min vuxenkompis, det är mycket roligare att vara två.

Dom hade baklängesdagen på förskolan igår och Minna hade gått LÄNGES-BAK!!!

Gör om det om ni kan  

Äntligen, äntligen har jag vaknat upp från det döda...det låter hemskt men det är så jag känner när jag är helt maktlös och inte orkar med mig själv ens. Nu är jag snarare manisk och tar igen allting jag missat dom senaste två veckorna-smart? Ånej, osmart om ni frågar mig. Kan jag stoppa mig själv? Nja, jobbar på det...risken finns att natten blir ett arbetspass iaf för hjärnan. Ja, nu har pappaanders åkt, åkt utomlands till vårat grannland Norge och jag har sagt att han kommer inte hem utan en hälleflundra. Fångar han ingen får han väl köpa med sig en död hem då...för jag vill smaka på hälleflundra innan jag fyller 40år. 

Ikväll har Alfred haft fotbollsmatch så jag tog med mig dom tre små och Olivia för att hejja på, men som alltid varje fotbollssäsong är det typ vinter på fotbollsplan oavsett årstid så småbarnen höll på att frysa ihjäl...vi såg en halvlek sen hem fylla på med välling och melon. Jag hade redan kommit in i ett flow som är svårt att stoppa så jag byter gardiner, plockar, putsar, viker tvätt, sorterar tvätt, fikar, ser på hockey och borstar tänder, torkar bajsiga rumpor mm på en och samma gång. Men det går så bra, jag älskar livet och är bara bäst på allting och kan genomföra allt också...Nu vet vi ju att ett bakslag kommer men som alla andra gånger bryr jag mig inte, jag vill rida på vågen och känna mig odödlig och oslagbar. Kanske bra nu att jag känner så här då det är jag mot barnen dom kommande fyra dagarna, för är det något jag behöver så är det energi för att överleva dessa dagar. Jag är otroligt tacksam att vi är två och att jag inte är ensamstående på heltid. Jag saknar redan min livskamrat och kollega...

Jag kom just på nu i detta ögonblick att jag har glömt mitt liv på en sjukhustoalett...min kurspärm är kvar med hela mitt liv nedskrivet. Är någon intresserad att läsa så läs, den är lite mera privat än här men noga då. Ingen fattar ändå något det är bara massa psyktjafs som bara jag fattar ändå så. 

Nu sover tre, två är vakna och en sover hos kompis. Jag har två saker jag tänker göra imorgon, två saker som jag har lovat på kursen att ta tag i och grnomföra, jag skriver mera om det sen om jag klarar av det eller inte. Det är små steg men har en stor betydlighet för mig.

Godmorgon eller god förmiddag världen. Jag är fortfarande så där omänskligt utmattad i heeela kroppen och typ mera än hela knoppen. Lämnade barnen och direkt hem å sova efter en hel natts sömn. Känns inte okej men finns inget annat jag mäktar med...less? Oja...Vaknade upp av att min telefon vibrerade i sinne och svarade så där ni vet:- Nä, jag är inte alls trött, jag var bara 7 mil ifrån...Det var sjuksköterskan från BUP och vi pratade i nästan 1timme. Medicin höjning nr 2 i helgen. Och hoppas att inga mera biverkningar kommer, magont och huvudvärk samt en nedstämdhet får räcka. Annars skulle vi gå tillbaka till dosen vi har idag.

Kartlägga sömn så gott det går.

Introducera ett schema som hjälpmedel för att underlätta vardagen med morgonrutiner som en start. Ca 4 viktiga saker som ska göras på morgonen.

Står på kö för ev boll eller kedjetäcke och andra hjälpmedel...scheman, klockor mm...

Plocka bort all elektronik på kvällen så att man får bästa förutsättning till en bra sömn (blir mitt svåraste hittills).

Vi gick vårat sista kurs tillfälle i strategi igår. Nu är vi fullmatade med olika strategier som vi ska använda i vardagen. Kanske därför jag är så utmattad, all info och allt jobb som jag har framför mig. 

Idag ligger jag fastgjuten här i soffan och ser allting jag borde ta tag i, men idag prioriterar jag mig själv och vila. 

Helgen har förhållandevis varit lugn och skön. Vi har gjort lite och ingenting. Onda hälsenor har fått vila från fotboll så därför har vi fått lite extra lugnt i helgen. 

Jag och Elsa har varit och köpt ett nytt set med målvaktskläder åt henne som ska stå i mål den här säsongen. Dom ska då alltid välja dom mest jobbiga positionerna som föräldrar att titta på. 1 hockeymålis och 1 fotbollsmålis får räcka, mera pallar inte mitt psyke. 

Jag är lite tillbaka på ruta 1 känns det som. Jag anstränger mig som tex hänger en tvätt, handlar mat eller dyl sen måste jag vila/sova. Det är som att jag blir tömd på energi och måste ladda två, tre timmar innan jag mäktar med nästa ansträngning. Varför jag hamnat här igen vet jag inte, så hät var jag för 1,5 år sedan då jag blev sjukskriven. Ja, ni läste rätt...1,5 år som sjukskriven. Det är inte klokt, det trodde jag aldrig att det skulle ta sån tid...men när jag är så här seg, orkslös och energilös orkar jag inte ens fundera på att skynda på...jag orkar liksom inte tänka mera än max en timme i taget. 

Nästa helg, på torsdag åker pappaAnders till Norge med jobbet för att fiska. Hoppas att jag har mera energi då, annars blir det jobbigt både för mig och barnen. 

Vi har köpt egen godispåse...

Allra finaste syster  

Och när småbarnen hela tiden springer över till grannarna tycker Elsa det är för jobbigt så hon ta och gör en egen gunga till syrrorna...Kreativa tokiga unge...vips så hängde där en gunga. Nu har hon skissat på en hel gungställning och ska bli snickare...

Vi har även fått lära oss skillnaden mellan pojkar och flickor...flickor har bröst och pojkar har pungkulor, om det är oklart för någon tänkte jag...

Börjar på att vakna upp upp efter tre dagars insomnia. Men jag lyckades ta mig till en närliggande brasa igår kväll och ungarna tyckte det var roligt, ja jag också för den delen när jag väl tog mig dit. Vi firade stillsamt och lugnt hemma i våran vrå. Några av barnen:-Vad firar vi egentligen?! Ja, vad firar vi, kungens fördelsedag eller att våren är kommen...noga då, bara man får äta gott så spelar det ingen roll. Idag låg jag till långt in på eftermiddan och när jag väl tog mig upp försökte jag få undan lite. Hängde en tvätt-vila. Vika en tvätt-vila. Tömma en diskmaskin-vila. Huvudvärk from hell som jag alltid får och kraschad mage-jippi...Någon frågar mig:- Men mamma, du har ju sovit hela dagen redan varför är du fortfarande så trött...Ja, varför...det undrar jag med. Hur ska ungarna förstå då jag inte förstår mig på mig själv. 

Men jag känner att livet börjar på att vända till det bättre och att jag ska vara tillbaka till veckan. 

Vi har kollat igenom sommarens alla redan inbokningar och inser att nu är det fullt hos familjen. 

Nu är vi tre st som vi måste rätta oss efter, Olivia ska på sitt första sommarjobb-fattar ni, Olivia min snart 17åriga först födda bebis ska jobba i tre veckor i sommar på praktikplatsen hon hade tidigare i år. 

Vi har tre fotbolls spelare (fast en räknas inte ännu), Piteå summergames gånger 2 även i år och Umeå fotbollsfestival gånger 2 samt att vi ska jobba på UFF...vi tänkte även hinna med lite semester och lata dagar i paradiset. Jag får andnöd redan nu...inte för att skryta, men vi är ganska rutinerade och småungarna stretar än så länge inte emot att konkas runt på...med festis och mariekex (läs mutor) kommer man långt med. Det bästa är klubbor, då har dom att göra en längre stund. Först tar det typ en kvart att öppna själva klubban (ni som har öppnat en klubba vet hur tusan svårt det är, dom sitter som sten i klubbplasten), sen tar det typ en kvart att suga i sig klubban. 

Sådärja, nöjda barn-nöjd morsa...