Mmm på måndag smäller det-skola för morsan, ska bli kul...men intensivt. Laddar för fullt med allt möjligt. Springer ärenden och följer med kidzen på olika happenings...skjutsar hit och dit och vilar och snapar emellanåt. 

Alfred har haft ont i ljumskarna en tid och nu sen en vecka tillbaka även i knäna och då menar jag ont. Jag kör honom till och från skolan då det är för långt att gå till bussen. Han har jätte ont efter en dag i skolan och hockeyträningen är på paus mot hans vilja men han skulle ändå inte fixa det. Vi kontaktade en ortopedläkare eller Anders kontaktade en som han känner och vi fick komma på röntgen ganska så OMG. Inget syntes så det blev remiss till magnetröntgen som var igår. Alfred rullade in i tunnelt och jag fick sitta utanför och glo i 30min. Han rullade ut och sjuksköterskan sa:- Nu tar det 7-10dagar innan läkare har tittat på bilderna. Läkaren ringde idag. Snabba ryck...gillar...men ogillar hans svar. Lite olika alternativ hade han att återge. Reumatism (typ barn) eller ngn annan ledsjukdom alternativt en fortsättning på magsjukdomen han hade i våras som han låg inne för som ska ha typ spridit sig. Mera prover ska dock tas och redan på måndag har vi tid hos specialistläkare på ortopedmottagningen, känns bra att det går fort med hjälp han blir så uttråkad när han inte får och kan träna...Ett annat möte på måndag fick bokas om till förmån för detta som känns som prio 1 just nu. 

Elsas medicinering har krånglat och hon har inte mått bra pga den så nu har vi minskat dos och hoppas på en stabilisering. Min medicin tar slut ikväll sen väntar jag på att licencen ska gå igenom alla steg så jag inte blir utan allt för länge, att den kostar mig 1700kr får jag blunda för  see u...

Usch skämmes på mig vad längesen jag skrev, snart en hel vecka sen. Mycket har hänt, eller...jag förbereder mig inför skola, springer på möten, försöker få ut min medicin som är på licens vilket kan vara svårt då licensen gått ut, läkare måste söka om och gärna skicka licensmotivering till rätt apotekskedja så Maria får ut sin medicin, allt detta har inte fungerat rätt så Maria har inte kunnat hämta ut medicin, Maria har snart slut på medicin. Det är måndag i morgon, hoppas för allas bästa det går undan...hallelulja...

Idag var en pirrig och spännande dag både för Nea och Neas mamma...Nea skulle nämligen börja på skridskoskola. 

Från att gråta av skräck och inte kunna nästan stå på skridskorna till att på egenhand åka ut på isen och ta sig fram med ett stort leende på läpparna-det är utveckling delux...inom loppet av en timma. Barnet var nöjd-jag nöjd. Samt även ont i fötterna. 

Idag har vi varit lediga småfolket och jag. Skolbarnen har ju skolplikt så bara att traska iväg till skolan. Tillslut tog vi oss ut i det underbara höstvädret...

Gillar lediga dagar som ger oss
Sol, lek och energi i massor. Jag hann dessutom göra bort endel måsten på fm, allt enligt planerna. I morgon BUP sen mera måsten. Jag mår bra då jag kan dela upp mina måsten och kan göra bara några per dag, livet blir så mkt enklare på ett sätt.

Mina damer och mina herrar vi har ett resultat...idag fick jag beskedet att jag den 19oktober börjar plugga. Jo det är sant, jag ska inte plugga till läkare eller sjuksköterska men nästan  ...undersköterska     ska jag bli efter 2år i skolbänken. Men är hon inte klok, dum i huvudet eller, tänker ni nu...kanske det, men jag har funderat länge på att byta bana litegrann...min dröm, mitt mål är att i framtiden jobba med sjuka barn/ eller barn med särskilda behov. Jag tänker att med mina 20års erfarenhet som pedagog i förskolan och den här utbildningen ska ge mig större chanser till att nå mitt mål. Jag sökte redan förra hösten och kom in men det låg inte rätt i tiden helt enkelt. Jag är starkare nu både fysiskt och psykiskt och tror och hoppas jag fixar 2år med heltids studier. Måste fixa det...Därför har jag nu tagit ledigt dom två sista veckorna innan det startar för att få iordning allting, men lån mm...och få tid till att komma i full fokus och form för ett liv i skolbänken. Kanske inte en så stor omställning kan man tycka men förändringar kan kräva mycket av min energi faktiskt. Och jag vill verkligen det här, så det måste bli så bra som möjligt så då får det kosta litegrann också. Nu vila på det här och börja uppladdningen...

Känslan att vakna klarvaken kl 05.24 en ledig söndag-den känslan mina vänner...Men det är alltid så här efter en dip och efter bakis dagarna att jag hamnar i nån sorts jag-behöver-aldrig-mera-sova-i-livet...helt sjukt hur jag följer ett mönster, schema, rutiner eller vad jag ska kalla det. Nu vet jag, nu har jag lärt mig hur det ska vara..går inte att fuska och hoppa över ett moment, inte...

Idag är det iaf kanelbullens dag så jag ska baka och vi måste röja, övervåningen där tonåringarna huserar håller på att gro igen antar jag, en ren hälsofara...skulle miljöinspektionen från Umeå kommun komma skulle vi få flera pekpinnar  Fast egentligen bor jag ihop med en miljöpolis men han är mera en sortera-rätt-polis...råkar man sortera fel och hoppas på att ingen ska se, så jo, jo miljöpolisen ser allt...Oftast skyller jag på barnen men ibland lyser det igenom och jag får sortera om  

Handla med småfolket är mega intressant...suger hon inte på ratten drar hon händerna efter maxi golvet...

Godmorgon mina vänner  

Hej kompisar det är lördag for the record...ingenting händer. En inställd Luleå helg pga skadad målvakt. Han har varit borta länge nu från hockeyn pga det. Jätte tråkigt för alla, för Alfred som inte får spela, för oss som inte får titta på och för barnen som inte får FF då vi skulle ha åkt till Luleå. Avbokat hotell och förlika sig med en helg med familjen ist för en helg med maken på tu man hand...Ah, det går väl det med. Igår middag och trevligheter idag middag med antar jag sen te och godis i tv soffan. 

Ny design på bloggen-äntligen. 

Hösten är jätte fin ute och vi har as mkt att göra, städa och fixa. Men ingen orkar liksom...ligger i varsin soffa och gör det vi gillar bäst. Chilla...

Jag vaknade i morse med fötterna på huvudkudden och huvudet vid fotändan och med fyra barn i sängen men ingen man. Helt förlamad, jag hann tänka att:- Hur ska detta gå idag? Det gick obra, jag låg i dvala medans dom tre stora gjorde sig iordning och kom iväg och dom tre minsta fick stanna hemma med mig, insåg på en gång att jag inte skulle ta mig  varken med eller utan morgonrock för att lämna eller hämta. Somnade om och sov till, håll i er 9.30

Hur är det möjligt, undrar ni och tro mig det gör jag med. Jag vaknade av att Minna låg på mig och skrek VÄLLING NU, japp sheriffen bara att stiga upp ur graven då och koka välling. Passade på att ta en dubbeldos alvedon till frukost. Sedan låg jag halv död i soffan och snapade, facetajmade, instagrammade, facebookade och tittade på barnkanalen. Allt på en och samma gång för jag är ju kvinna  ...hade satt på hörlurar på barnen så dom kunde titta på paddorna utan att bli störda av mig, eller jag av dom. Halv ett vaknade jag till liv på riktigt och lagade faktiskt lunch åt oss och Nej jag värmde inte fiskbullar i micron utan gjorde köttbullar och mos. Sen blev livet bara bättre och bättre...Käresten kom hem från jobbresan och jag orkade göra saker utan att vila efter varje rörelse. 

Nu har jag tänkt och funderat och funderat och tänkt. Ska jag gå på jobbet i morgon och köra på eller ska jag ge kroppen och knoppen iaf 1dag till att vila. Jag har kommit fram till efter tidigare erfarenheter att VILA morsan, VILA...du har bara en kropp, den är nog skabbig redan som den är. Ge den tid att komma tillbaka och hasta inte iväg då ligger du där nästa vecka i samma skick...Jag tycker själv att jag är ganska klok ibland... Visst det svider, men det får vara värt det så jag håller nästa vecka och nästa och nästa... 

Nu ska jag snusa på min sängkompis (hon är 5år och varm och snarkar högt).

Plötsligt händer det-dom är vänner ibland faktiskt...

Nu är festen slut...har mått bra hela sommaren och hela hösten tills 04.00 inatt. Då vaknade jag med att täcket jag hade på mig var gjort av betong och kudden jag låg på, låg på mig ist och var en betongkudde. Armar och ben var orörliga och helt ur fas. Jag hade väl kanske känt att det har varit pågång då jag under en dryg veckas tid har somnat före eller samtidigt som barnen på kvällarna och har slarvat och glömt min medicin lite för mkt. Men ändå blir jag tagen på sängen, har helt glömt bort hur jävligt det är att hamna på botten och kroppen stängs ur funktion. Tur i oturen har Minna hostat hela natten och känns inte dagisklar så jag har dom hemma. Tur för att jag inte orkar ta mig ut ur huset och lämna dom, och otur för att jag är en obra mamma i detta tillståndet. Vi bara är...dom får husera på och jag måste oavsett om jag vill eller inte stiga upp och äta. Duscha och klä på mig bryr jag mig dock inte om, inte barnen heller. 

Farmor har ramlat och bryit armen (ska opereras snarast), mamma är nyopererad och min käresta har åkt på resa med jobbet. Det är jag mot barnen kan man säga nu. Mina livlinor är förbrukade ;) utmaningen ligger nu på mig och jag ska ta mig igenom den, kommer dock att bli på ett annorlunda sätt. På mitt sätt. Gilla eller ogilla. Jag hoppas bara att det inte håller i sig allt för länge, men 2-3dagar är vad vi är van med. Sen får festen börja igen.