Nu var det längesen, jätte längesen sen jag låg helt förlamad i sängen eller i soffan. Jag föll dit på torsdag och kom ur i morse. Två jobbiga dagar för mig och barnen. Dom har varit lite sjuka så jag har haft dom hemma alla tre små, mycket för att jag orkar inte helt enkelt göra dom i ordning, att gå på toaletten själv är en plåga i sig. Jag visste att deppen skulle komma, den stod liksom och knackade på eftersom jag mått så himmla bra så länge och avslutade det braiga måendet med en toppen hypomani. Det är ju ingen hemlighet att ju högre topp, desto djupare dal-tyvärr. Vi måste skaffa en stop-skylt som familjen kan hålla upp när det blir för mycket. Men nu mår jag lagom igen och hoppas länge på det.
Alfred är ju nybliven tonåring och då hänger man visst på disco. Han kör en två dagars och har varit på Äpplet både fredag och lördag. När var man på lokal senast. På 1900-talet. Kanske måste ut och spinka nån helg;) Han lär ju dö av skam;) men det bjuder jag på.
Nu ska jag njuta av att orka sitta vaken en stund i ett nästan tyst hus. Tre sover, en är uppe på övervåningen, en är ute och och åker buss och det vet jag för att jag skulle swicha busspengar. Och en ska hämtas från disco samt två kompisar så inom kort förbyts tystnaden mot sviktande tonårs pojkar.