I morgon smäller det. Elsa går ut 8:an, Alfred 5:an och Arvid förskoleklass...vi andra får vänta på våran tur eller bara suga på minnen från förr. Nu sitter alla kläder som schmäck och frisyrerna är fixande, tårtorna är halvklara och ligger på insugning av tårtfyllning-om ni fattar. Jag tror jag vet vad jag ska ta på mig i morgon och det utlovas regn så ett regnställ kommer sitta fint  Sen blir det tårtfest med Alfreds klass som går skilda vägar...endel till Prolympia och resten till Hagaskolan antar jag. Min ska till Haga...men det vet nu ju redan.

Jag tog med mig tre 17åringar på stan i dag för att se på alla studentflak och dom fick en inblick i vad som komma skall...Olivia hoppar gärna över dom två år hon har kvar och går direkt på student...Men lite roligt är det iaf, stämningen, trycket, glädjen och alla oförstörda studenter som ska ut i livet...

Det är 21år sedan jag stod på flaket och skrek, men minns det som i går-fy tusan så roligt...många av mina klasskompisar från BU-tiden har jag som mina vänner här på FB...kul att se hur det går för alla andra. 

Annars fick vi krama en nyfärsk student i dag-kusin Martin gick ut...det bjöds på smörgåstårta och annat gott...Tack och Lycka Till Martin i livet. 

Jag har sett sista avsnittet av Mina två liv...att vara gift med en som har samma diagnos tror jag inte att jag skulle vilja eller välja...vilka krockar. Nästan allting som den äldre mannen Lars berättade berörde mig särskilt, kändes som jag på ett sätt. Det Ann berättar om sin ex make att han tycker det är mindre jobbigt då hon är i en depression än i ett hypomant tillståd kan Anders skriva under på. Det är jobbigt men liksom lite lugnare då. 

I morse vaknade jag av att Alfred lutar sig över mig och skriker tycker jag men han talade säkert normalt

:-Mamma, du måste vakna...klockan 07.40 och Arvid har inte ätit eller klätt på sig ännu.

Det var min dunder dosering i går som gjorde att jag var mera död än levande. Jag tog en insomningstablett men som sist blev jag bara mera speedad av det och inte alls trött så precis innan jag skulle sov tog jag en sömntablett också och då...då hörrni...från där minns jag ingenting. Somnade och sov hur tungt och hur skönt som helst, utan att komma ihåg mina jobbiga drömmar. Tills då Alfred väckte mig. En skön natt med andra ord. 

Jag kunde inte lita bli att köra på ett vinnande koncept, så gonatt...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...