Ja igår föll jag ner i en grop. Livet blev menlöst och jag blev menlös. Sov i princip hela dagen mellan 10.00-14.30 då Olivia ringde och väckte mig. Jag hämtade igen alla ungar och la mig i soffan igen med filten över hela mig. Barnen behöver mat så jag steker korv å kokar spagetti och så fort Anders är hemma förvinner jag tillbaka...Han får dra hela lasset. Middag, fotbollsträningar, duka bort, torka rumpor, trösta mig. Jag ligger under min filt och gråter och hatar mitt liv, vill inte leva då det är så här. Nea känner av och släpper mig inte hon kryper in under skinnet på mig och frågar konstant:- Mamma, gråter du??? Jag blir arg när dom pratar med mig, jag vill inte prata, jag vill vara ensam i ett stort, tomt mörkt och tyst rum...Jag blir blir arg på alla frågor och allt stök. Men jag gillar och blir lite gladare då dom kommer och kramar mig, pussar mig och klappar på min kind. Då kommer jag ihåg varför jag lever och står ut efter varje djup, intensiv dep. Tack och lov har jag dom här korta intensiva och inte dom på 6månader...då skulle jag inte stå ut. Nu har jag den vanliga hangovern jag får efter en dep. flera dagars insomnia och orkeslöshet...precis som den börjar...

Alfred är fortfarande hemma med magont särskilt efter mat och då han har rört på sig. typ mellan köket och vardagsrummet. Nästa vecka är det skolavslutning, 1 på tisdag (gymnasiet) och 3 på onsdag. Förskolebarnen följer Anders sommarschema och går till midsommar. Men kylan har satt sitt grepp över staden så sommarlov-vad är det för nåt.

Själv har jag varit och tagit dom årliga proverna man tar vid litium och hoppas på bra provsvar...

Nu ska jag ladda för att orka en tur på coopan och fylla på i skåparna...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har dragit ut på detta men nu kan jag meddela att efter så många år tillsammans blir det en skilsmässa.  Jag har funderat länge men kommer fram till att det här blir det bästa. Vill starta om på nytt och börja om.  Har faktiskt redan nåt på gång....

Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred.  Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen.  Men nu är vi här Jag har överlev...

Då var det helg igen, den här julen har varit hel knas. Jag var ju borta nästan hela december. Det är för tillfället omänskligt kallt ute och jag har ett gäng killar här en bit utanför min ytterdörr spelar landhockey. Det kan man visst göra i vilken...

Hej 1 januari 2017 det är med blandade känslor jag Välkomnar dig. Det känns både jobbigt och bra. Jobbigt för att jag inte vet vad som väntar mig och bra för att jag har alla chanser att ge det en ny start. Praktisera alla mina strategier vid kommand...

2016 är snart över ett år med mycket glädje men också sorg och jobbigheter. Året började med en inläggning, jag var helt psykiskt utmattat och orkade inte mera, orkade knappt leva med mig själv. Jag firade min 40års dag på sjukhuset och livet var öve...