Glesare och glesare med inlägg. Jag har mega mycket och hinner inte med riktigt. Sitter och väntar på att skolan ska börja och reflekterar över livet. Det finns människor som ger en energi och glädje men det finns även dom som suger ur all ens positiva energi och livsglädje. Jag har och kämpar fortfarande med att hålla mig över vattenytan, lära av mina misstag och välja rätt. Oftast lyckas jag men ibland misslyckas jag. Jag ligger inte på botten men just under vattenytan och kippar efter luft. Att tro att man är bra och har lyckats, kämpat för att välja och göra rätt, för att sen få kastat i ansiktet hur jävla dålig och värdelös man är. Trampad fullständigt ner en i skosulorna gör mig så jävla ledsen. Jag kämpar satan varje dag med mig själv och mitt mående. Jag är inte guds gåva till mänskligheten men jag står för det jag gör och förändrar på det som går att förändra. Går i skolan och tar hand om min familj. Har fina vänner som jag tyvärr inte hinner se eftersom allt annat går före. Jag blir så jätte, jätte ledsen när allt detta trycks ner och jag blir dumförklarad och ska helst inte få finnas. Jag får kastat i ansiktet hur jag förstört och betett mitt. Men jag vet det, jag har förstått det. Men jag har även jobbat på det och gjort stora förändringar i mitt liv för att inte hamna där igen. Jag tycker att jag har tagit mitt "straff" och tagit ansvar för min del. Tydligen har jag inte gjort tillräckligt. Sen när allt detta är sagt har jag ingen chans att få förklara bara svälja och ta emot. Jag kommer att resa mig, jag kommer upp på ytan igen men det kommer ta tid och bli på bekostnad på min familj och skola.
Om två veckor skriver vi igen ett mega prov i medicin, jag måste fokusera på det. Kram till alla fina ni andra måste jag välja bort för min egen skull.