Berättelsen om mig del 2 tar vid...jag hittade mina gammla fotoalbum i garaget, eller Anders hittade. 

Bildbombar er...

Mitt första möte med pappa Olle på barnhemmet i Bangkok.

I flyget påväg till mitt nya land-Sverige med mamma Gunilla.

Min bror Pop och fina mormor Betty och jag några kilo senare.

Min älskade lillasyster Ingrid   föds...hon fick dock bara 12år med oss. Stolt storasyster.

En liten flicka full med liv.

Den 5mars 1976 kommer en liten flicka till Sverige från Bangkok, Thailand. 

Hon kommer till en mamma och en pappa och en storebror som är fyra år äldre. Mamman heter Gunilla och jobbar som läkare och pappan heter Olle och jobbar som arkitekt. Dom bor i ett hus på stadsdelen Östteg, ÖN som pappa Olle har ritat och byggt. En liten idyll kan man väl säga. Familjen har tillgång till både sommarställe vid havet och en fjällstuga. Den lilla flickan går på dagis som det hette på den tiden och trivs väldigt bra, har mycket kompisar och är en normal liten flicka. Den lilla flickan minns dock att hon fick vara länge på dagis och att hon önskade mera tid med sina föräldrar, men det gick bra ändå. Den lilla flickan fick det hon önskade sig och var nöjd med livet. När den lilla flickan var 7år fick hon den sötaste lillsystern man kan få, livet blev ännu bättre, en egen docka att leka med. 

Livet rullade på och den lilla flickan växte och blev större, hon var väldigt självstädig. Ju större den lilla flickan blev destå mera nyfiken på livet blev hon...som dom flesta tonåringar. 

När den lilla flickan tog studenten 18år gammal flyttade hon hemifrån...och det var nog egentligen då den lilla flickans sjukdom började på titta fram...hon levede ett väldigt destruktivt liv men skötte jobb mm...

I samma veva dog den lilla flickans fina lillasyster i cancer och den lilla flickan visste väl inte hur hon skulle ta det och livet blev ännu mera destruktivt. Hon gillade inte sig själv och bedövade med diverse bedövningsmedel utan att söka hjälp. Själv medicinering. Den lilla flickan tog sig ur ett riktigt dåligt förhållande och strax därefter träffade hon sin livskamrat, vilket hon inte visste då. Han gav sig inte utan skulle bara ha den lilla flickan. Hon föll för hans charm och 7månader senare blir den lilla flickan som numera är stora flickan gravid...

Dom lever ett bra stabilt liv och får tre barn på 5år. När den lilla flickan är 25år skiljer hennes föräldrar sig. Varför det, äre lönt.Sen hamnar den lilla flickan i en livskris och det är då sjukdomen verkligen visar sin rätta sida. Den lilla flickan och hennes livskamrat separerar men båda inser snabbt detta är inte lösningen. Livet återgår till det normala, dvs dom bor ihop med sina tre barn. Den lilla flickan åker fram och tillbaka mellan hemmet och psykakuten och är vilsen. Hon får snabbt bra hjälp och diagnos fastställs. BIPOLÄR TYP 2...Det är nu det verkliga jobbet tar vid...medicin, terapi mm. Efter ca 1år friskskriver den lilla flickan sig och slutar med sin medicin, blir gravid på 0sekunder, tre barn till kommer ganska snabbt-under den tiden hålls sjukdomen i schakt...den lilla flickan mår nämligen som bäst då hon får vara gravid och amma. Men när den sista bebisen är ca 4månader kommer den som en käftsmäll tillbaka. Nu åker hon fram och tillbaka igen med en bebis under armen mellan hemmet och psykakuten, och det konstateras snabbt att sjukdomen har trätt fram igen och att att använda graviditet som medicin är inte aktuellt längre...och nu tar rond nr 2 i operation tillfrisknande vid-och vi håller fortfarande på att jobba...

Jag kan som dom flesta adopterade barn undra i perioder över mitt förflutna. Varför????? Varför lämnade min mor bort mig. Ville hon inte ha mig? Tänker hon på mig? Kan man glömma att man burit och fött ett barn? Lever hon? Min far? Syskon? Var hade jag hamnat om jag inte fått komma till mina föräldrar jag har idag? Ja, den lilla flickan har 1000frågar hon vill ha svar på men aldrig kommer att få. Livet saknar en stor pusselbit som kommer vara borta för alltid. Det gör ibland ont att inte få veta, men den lilla flickan får leva med det hon vet idag och det hon har idag. Trots det lever hon ett bitvis fint liv. Har en fin kontakt med sin mor och bror, jobbar på relationen med sin far som hon känner sig övergiven och sviken av. Hon är så tacksam över sin livskamrat och sina barn, sina svärföräldrar, skulle inte klara sig utan dessa. Att hon har valt rätt pappa till sina barn råder ingen tvekan, han kämpar i sinne för sin livskamrat, den lilla flickan, och finns och stöttar alla sina 6barn till 199% om inte mera. Jag älskar dig  

 Den lilla flickan