Jag är helt slut i huvudet efter en veckas vardag. Alarmet ringer kl 06.00 men ca 30 minuter senare tar jag mig upp och då är det jalla,jalla. Ålidhems skolbarnens (dvs barn nr 4 och 5) skolbuss går 07.30 omänskligt tidigt jag vet, särskilt när man själv börjar kl 09.00...jag åker oftast påklädd och lämnar dom vid bussen men ibland blir det pyjamas, okammad, osminkad och oborstad tänderna. Jätte äckligt men jag hinner inte ibland. Att få på två stycken kläder, ge frukost samt packa ryggsäck och borsta tänder är en egen utmaning i sig. Jag blir liksom inte prio ett i det läget. Sen hem och göra i ordning barn nr sex och hoppas på att 1:an, 2:an och 3:an har åkt. Annars blir det jalla, jalla igen och få upp dom som fortfarande sover på övertid. Få på sig själv anständiga kläder och har jag tur riktigt tur hinner jag äta en macka. Annars blir det en kaffe too goo och en toast från donken, innan jag sitter på Väven med klasskompisarna och tokpluggar. Mitt liv i ett nötskal. Bara att skala bort måsten efter måsten och bara fokusera på det allra viktigaste. 

Idag familjemöte på psykiatrin och vi kan bara stolt presentera att allting fungerar mycket bättre nu än för ett år sedan och allt för att jag mår och fungerar mycket bättre. Jag tar min medicin, går på samtalsterapi och har rutiner som jag försöker att följa. 

Igår möte på Dragonskolan med mentorer, rektor, kurator, skolsköterska, lärare och specialpedagog för att sätta in rätt resurser så att gymnasietiden ska bli så bra som möjligt. Är super nöjd så här långt över deras engagemang och viljan att vilja hjälpa Elsa att klara skolan så bra som möjligt. Se hennes potential och hennes starka sidor samt hjälpa henne med med hennes svagare sidor som att organisiera, komma ihåg och planera sin skolgång med olika scheman och hjälpmedel. Målet är att hon ska vara i skolan och orka gå på lektionerna, sätta det på hennes nivå så att hon lyckas och känner sig lyckad. Får prestera. För hon kan. Hon kan jätte mycket. Bara det inte blir övermäktigt, att hon får göra det i sin takt och uppgift för uppgift. Ge henne inte en hel bok och säg :- Läs och svara på dom här 20 frågorna. Då blir det bara rörigt, hon vet inte var hon ska börja. Från början eller från slutet eller i mitten. Jag börjar lära mig hur hon fungerar nu. Det ska vara tydliga intruktioner, enkla och rutiner, samma sak dag för dag. Hennes psykolog har sagt åt oss att det tar lite längre tid att inskola sig i nya saker för henne och vi måste ha tålamod. Som det känns nu kommer det bli tre toppen år och lärarna är jätte bra och vill verkligen hjälpa till, inte bli av med "problemet" som det ibland kändes tidigre. Med dom orden tar jag helg. Önskar er alla en fin helg.