Idag skrev vi delprov 1 av 2 i Vård och Omsorg 2. Diabetes, stroke, venösa bensår och mycket, mycket mera. Jag fick hjärnsläpp på diabetesfrågan och gjorde bort mig. Men det får inte ta upp hela helgen nu, det får jag skaka av mig och gå vidare. Antingen får jag en komplettering på den frågan och i värsta fall blir det omprov. Det var dagens obästa, nu till dagens bästa. Jag fick en tårta, en tårta i direktsänt radio. 

Lite kul. Tack mamma och Hans. 

Så såg den ut. Och smakade som en vanlig tårta gör. Syltig, gräddig och god. 

Nu är det hektiskt hos familjen. Mamman har prov på fredag och pluggar och pluggar men tycker det är svårt att få nånting att fastna.
Pappan stressar näst intill ihjäl sig på jobbet. Flänger runt stan med sin hammare och tumstock.
Den största i skaran skolar in sig på ett nytt jobb och sköter skolan, övningskör och är tonåring.
Andra i skaran lever livet:-skola, kompisar, killar framför allt, nöjen mm.
Tedje i skaran tränar sönder och flänger mellan T3 och nolia (föräldrarna kör i sinne mellan dessa anläggningar för att frakta pojk och utrustning). Mamman swischar mellanmålspengar så det ryker. Tack gode...för swisch.
Fjärde i skaran är en glad, happy boy. Hade en jobbig dag för nån dag sen, någon var inte riktigt snäll med honom med det är igenom pratar nu. Men det gör ont när man ser att barnen trycker på något och inte vill berätta.
Femte i skaran var med om en traumatisk händelse idag, på riktigt. Hon fick inte lös sitt bälte i skolbussen och alla hade lämnat bussen. Föutom en som hörde hur hon grät. Det gjorde också lite ont. Hon vill inte åka buss imorgon.
Sexan i skaran... ja vad ska man säga. Hon är så ofantligt förtjust i en förskolekompis och pratar oavbrutet om denne lille gosse.
Ja det är fullrulle från morgon till kväll och morgonen börjar lite olika på dygnen ibland blir det aldrig kväll om ni fattar. Vi ligger bara på laddning några timmar tillsammans med våra iphones...

Ogillar lagar. Jag läser liksom inte till jurist...men fröken har sagt att jag ska kunna detta. Nöta, nöta.

Mm, det blev inte som jag hade tänkt det inatt med flera timmars skönhetssömn. Halv fyra hade jag inte somnat. Låg till halv nio och då gick jag ut och damsög och städade båda bilarna. Jo, det är fasligt nära hypomani, men nu är jag lite trött så jag hoppas att det inte blir ngt mera. Det har svängt mycket senaste 2-3 veckorna, jag själv tror att det beror på att det är galet mycket i livet. Skola, hemmet och få ihop det med  alla tider med skjutsningar och hämtningar av barn. Läxor, mat, tvätt, disk, hinna plugga mm. Tyvärr ligger jag efter på det sista rejält och på fredag har vi ett stort prov, så den här veckan måste jag hålla fokus, får inte falla.  Det är en annan grej som gör mig stressad till bristningsgränsen också som jag inte orkar dra här men det har med csn att göra. Kan bara vänta och vänta...

Jag var sängliggandes i måndags och i tisdags vilket gör att jag kom efter, med allting. Så nu tvättar jag och försöker städa upp efter den dalen. 

Jag har ju tidigare funderat på hurvida jag ska fortsätta att blogga, jag både vill och inte vill...kan inte bestämma mig men gillar att skriva och rensa tankarna och skriva dagbok. Den blir ju på det här sättet en officiell dagbok vilket inte stör mig iof men nu känner jag att jag kommer sluta länka till FB iaf...det känns bra, kanske kommer tillbaka där igen, vem vet...

Annars har vi tittat på hockey. P-03 möter A-laget damer i en träningsmatch

Det blev 3-0 till A-laget, men det bjuder vi på  

Min kille i mål första halvlek...

Inatt hoppas jag på sömn, man vet aldrig...jag kan känna mig trött men hjärnan kan inte varva ner utan går och går och går...

Söver barn, instagrammar, fejsbookar och smälter mat, allt på en och samma gång-man är väl kvinna för tusan. Men lite jobbigt är det att vara överallt.
Idag har jag verkligen varit precis överallt. I bilen till Röbäck, till Ikea, till sjukhuset, till Ikea igen, handla på Willys, i bilen hem till Ersmark, packa upp, i bilen till sjukhuset sväng 2, i bilen till Nolia för att lämna målvaktsutrustning gånger 2, i bilen till Anders jobb lämna av honom och hem igen för andra gången. Nu sätter jag mig INTE i bilen ngt mera ikv...kan ni förstå det.
Var iaf på hudmottagningen i morse och ska börja sola. 3ggr/v kommer bli ett evigt körande till NUS, men vill ju få bort psoriasisen. Bra läkare som tittade på hela mig och förstod att bara krämer hjälper inte. Nya krämer utskrivna och en ny kur är insatt. Kollade upp om det har med mina mediciner att göra men vi kom ingen vart liksom, hon trodde på en kombo med mediciner, stress osv. Blev erbjuden en grupp för psoriasis patienter där man får lära sig att leva med det då det inte bara är en hudsjukdom utan en systemsjukdom och kan drabba många av kroppens organ-jippi (eller inte)...jag är beredd på precis vad som helst. Har jag bipolär, högt blodtryck och psoriasis så kan jag lika gärna fortsätta...pessimist-ja, visst. Nä, men det känns som att jag blir inte förvånad längre.

I väntan på domen.

Lyxade till det med lite god mat och ett glas vin.
Sjukhus besök nr 2 var ett möte som jag och Anders var på, det var bra.
I morgon har först Nea hockeyträning kl 08.00 och sen ska Alfred möta damernas A-lag och det vill jag ju se.
Så Nu ska jag försöka varva ner och smälta dagen. Sova och vakna utvilad och pigg.

Efter en näst intill kaotisk eftermiddag börjar lugnet infinna sig. Det började med att vi missförstod varandra vem som skulle hämta barnen-katastrof. Jag tog en och pappaanders tog fyra st, tre egna samt en kompis. Sen visar det sig att två av dessa ska vara tillbaka på stan om en timme  Men varför överhuvudtaget komma hem. Stanna på stan liksom. Nilssons taxi  går varm, dygnet runt, året om...

Tillslut står maten på bordet, typ 5timmar för sent, någon har redan hungrat ihjäl. Mitt under middagen ringer nästa:-Pappa, kan du hämta mig. Gah...vad är detta. Den får vänta till Nilssons taxi ätit färdigt. 10min middagsrast är väl inte för mycket begärt (inkl kisspaus). Då på vägen tar han med tre st som ska av på olika ställen för att effektivisera liksom. Kvar hemma är jag med dom tre små som gör som jag säger, tittar på Bolibompa och bara är...eller...

Nu ska jag betala räkningar och få bort ett måste. 

Första matchen jag ser sen han var borta förra säsongen. Tränat har han gjort och varit på is men jag tror inte jag har sett ngn match sen dess. Så extra roligt var det idag och vinst blev det också...dessutom har han ny hjälm och ny klubba, det vore konstigt annars om det skulle sätta käppar i hjulet.

Nu är det cup hela helgen. Nea har hockey tidigt i morgon och Arvid har dans. Cykelfest på kvällen och det ser ut som hin holen här hemma=super, mega stökigt. Jag varken hinner eller orkar göra mig till. Blir ingen husesyn här inte. Tur att vi har efterrätt så förhoppningsvis har gästerna druckigt ett eller två glas vin så dom ser lite lagomt suddigt. Jag släcker ner belysningen och drar undan mattorna så att ingen snubblar på mattkanterna. Dom kan vara riktigt höga, särskilt vid cykelfester.
Sen på söndag igen är det hockey så vi får nog hålla oss på mattkanterna och cykla hem i tid.

Förenar nytta med nöje. Söver barn och bloggar. Dagarna består av morgon och kväll. Veckorna av måndag och fredag.
Skola mitt på dagen. Efter lunch skjutsa runt Alfreds hockeyutrustning, det är ju ingen ordning alls på träningsställerna så man får anpassa sitt egna schema efter hans träningar. Lämna och hämta. Hämta och lämna. När det är gjort hem och börja med maten och idag fick jag bara 11st gäster runt bordet. Eller vi rymdes inte så fyra st fick sitta i vardagsrummet. Det gick åt 2kg innerfile till en thaiwook, 8dl ris och 1kg nuggets. Underbart. Jag tycker det är trevligt när ungdomarna vill hänga här. Så jag lagar så gärna mat. Disken är mindre rolig, orolig kan man säga.
Dom är förövrigt roliga dom där ungdomarna. Först har dom tränat sen så fort dom kommer hem skyndar dom sig ut och spelar landhockey i en timma. Äta och sen spela igen i en timma. Gör ngt annat en stund för att sen ut i mörkret och spela igen. Alltså-orka-jag-är-helt-slut-av-att-stå-i-köket-och-se-på-genom-fönstret...Men dom rör på sig och sitter inte bara inne vilket är fantastiskt.

Dagens:

1.läkarbesök=ny läkare på psykiatrin (som vanligt), han var lite rolig. Alla värden var bra, litium nivån var perfekt, sköldkörtelprov-bra, leverprov -bra och vi höjer på antidepresiva medicinen till det dubbla. Det som ev skulle göras var att mäta koncentrationen på ergenylen som hjälper till med dom snabba svängningarna. 

2. Hem till mamma och hon bjuder mig på lunch teater. Bra, trevligt och roligt.

3. Snabbt till skolan och föreläsning om socialtjänsten Barn...kände igen mycket. 

4. Raska steg till bussen. Bussen går sönder. Sitta i en äckligt varm buss, med Prolympias alla elever iaf dom som ska till Ersmark och vänta på en ny buss. Det tar lååång tid. Busschauffören kör som han hade stulit bussen.

Jag stoppar in lurarna och lyssnar på musik så jag hör inte vad som sker utanför mina lurar. När jag ska stiga av stannar han inte och jag skriker rätt ut:-STANNAAA!!! 

Men han har ändrat rutten och tar alla på tillbaka vägen ist...Så nu tror Ersmarks alla ungdomar att morsan med sex kidz är ju fullständigt out of record. Galen. Tokig. Insane.

Jag kan bara hålla med...