Hej alla sportlovsfirare, har ni trevligt.

Vi ligger 4 av 8st i influensan. Mamma. pappa och dom två yngsta. Inte det mest optimala. Mormorn kommer med färdig mat och fyllda matpåsar från coop. Hon tar hem dom barn som är friska och tar med dom på kulturella ting och håller dom kvar över natten. Sen byter hon barn och kommer hem med nya påsar mat. Det är bättre än att beställa mat från nätet. Tack mami  Men att ligga i influensan är inte bra på något sätt. Jag har varit oklar i flera dagar nu. Tvätthögen växer och växer. 

Trots det klarade vi av en hocheyhelg i Piteå.

Mot Piteå åkte dom och kvar hemma hade dom lämnat dom tre yngsta med Olivia som barnvakt. 

Vi tittade på några riktigt rysar matcher och nerverna var all over the place.

Extra spännade och roligt var det då det var Alfreds första cup på is sen han var sjuk och han gjorde två jätte bra matcher vilken gjorde en jätte stolt och glad att han kommit så långt och är tillbaka.

Vi kom åkte hem med en guldvinst och en influensa i baksätet...

Här hyllas guldvinnarna och väntar på sin pokal

Min målvakt tar emot sitt pris. Inget är stoltare än jag, inget är gladare än jag att han besegrade det onda, mer än honom. Han fick två segrar att fira.

Har haft en fin förmiddag med småfolket idag. För första gången på väldigt länge har jag inga tider att passa idag, alltså helt fri. Småfolket ville ta ledigt från förskolan och idag passade det toppen. 

Vi började med att köra Alfred till Bräntbergsbacken och en dag i friluft...

Jag blir så glad varje gång jag ser den här pojken på skridskor eller skidor eller dyl efter den tuffa hösten han hade med sjukhusbesök och hans smärta. Det är en gåva från ovan att han kan göra allt detta idag. Att se honom åka snowboard är helt underbart...sen åkte vi på Childrens House och skulle köpa spargrisar. Att handla med en 5åring och en 4åring är helt galet. Jag bara står och skrattar och njuter av deras lycka. 

Sen går vi på Åhlens och dom utbrister och kastar sig upp inredningen:-Åh, titta en älg mamma...

Att i ungefär 18års tid nu dragit runt på en barnvagn, en väska med blöjor och en massa ungar springandes runt är det så fantastiskt att gå på stan med självgående barn som av ren lycka får utforska och springer efter en för att hinna innan bilparkeing går ut. Sen kommer vi till det bästa av allt. Dom hoppar in i bilen själva och man slipper trycka in en barnvagn i bagaget. Det är frihet...

Vi avslutar våran mys tisdag på en snabbmatskedja...och jag syndade och drack läsk och åt fet mat. 

Älskar sånna här dagar då vi bara är...gör det vi gillar och barnen får bestämma, det är livskvalitet. 

Fyra grund hjul i livet.

1. medicin

2. rutiner (mat, sömn och motion)

3. prioritera (våga säga nej)

4. familj och vänner 

Där har ni en bra balans i livet enligt föreläsaren vars föreläsning jag var på idag som lever med bipolär typ 1.

Våra historier skiljer oss väldigt mycket ifrån varandra men vi har ändå en stark samhörighet-den bipolära samhörigheten. Vi har rest på samma tåg men tagit olika avstickare upp och ner. Det som skiljer oss störst är att jag lider mest av mina depressioner som typ 2 och hon lider mest av sina manier som typ 1. Och jag hamnar inte i manier utan i hypomanier vilket är en mildrare form. Blir du manisk blir du oftast farlig både för dig själv och för omgivningen. Jag blir på topp, får mycket gjort, shoppar, städar får mega energi och behöver inte sova. 

Det var iaf intressant att lyssna på hennes resa. Hon sa att hon själv kunde säga att hon var frisk i sjukdomen nu sen 2år tillbaka. Jag har inte kommit riktigt så längt ännu. För henne var det viktigt att leva efter dom fyra hjulen, fick hon för lite sömn jag då föll det, eller blev det för mycket utöver jobb och det som var inplanerat ja då föll det. Hennes egentid var jätte viktig. Jobbigaste perioderna var på sommaren och kring julen då barnen hade skollov. Då faller rutinerna.

Jag är tvärtom där, för mig går barnen alltid före, jag kan liksom inte slappna av förrän alla barnen är hemma på dagen. Jag har svårt att boka in saker som gynnar bara mig och lämna huset på kvällen är ytterst ovanligt om det inte är för att handla mat. Sommaren och julen mår jag som bäst då barnen finns hemma mest hela tiden och jag har koll på dom. Mina rutiner faller men jag skapar liksom semsterrutiner. 

Men jag måste väl sträva efter ett rutin schema som även gynnar mig och delegera ut vardagssysslor. Som funkar året om.

I veckan är det skidvecka på schemat för många av kidzen. Tack och lov finns det att låna av skolan. Men för småfolket tar man med egna. Jag va helnöjd igår då Anders gick upp på garagevinden och kom ner med fin fina skidor. Tills jag lämnade in dom på förskolan idag och höll på att dö av skam...

Godmorgon på er. Här kommer barnen från Frostmofjället med skidor som hör hemma på museeum. Ungarna var överlyckliga vilket är kanske huvudsaken.

Hon där var iaf taggad till tusen och vägrade ta av stavarna i bilen-tjurskallen.
Förövrigt är jag upptagen till tio tusen, är på möten runt hela norra Norrland känns det som. Skjutsar barn till skolan, skjutsar barn hem från skolan. Åker på provtagning hit och provtagning dit. Lever ca 1vecka sen tillbaka ett liv utan socker och så lite onödigt fett som möjligt. Mitt mål är att förbättra mina värden som låg på botten eller toppen, hur man ser det. Ett högt blodtryck 158/102. Högt kolesterol och på gränsen till diabetes. Jag är ju i sämre skick än många pensionärer. Så nu fick jag en rejäl spark i baken. Ändrar du inte livsstil nu då...usch jag är inte värd det, ungarna är inte värd det. Jag följer ett strikt schema och äter frukost-lunch-och middag...samt frukt el dyl till mellanmål. Dricker bara vatten, te och kaffe. Och däremellan trycker jag in vardagsmotion, som att ta trappor ist för hiss, har jag gott om tid promenerar jag och hämtar barnen. Sker mindre sällan, för dom gråter hela vägen hem.
Ja, jag hoppas att inte behöva ligga i vassen i sommar, men det stora målet är ju såklart att få ordning på mina dåliga värden. Trots detta är jag fylld av energi, lagar mat, tvättar och städar. Fick ett ryck igår och designande om sängen eller Anders utförde det praktiskta som jag hade teoretiskt i huvudet. Och det blev precis som jag ville. Nu har vi bara en sängram till en 180 säng i hallen. Han blev lite svettig när jag sa att jag ville måla och tapetsera om också men fick lugna honom med att vi gör det i sommar, men jag tror att jag tar upp det till helgen igen och blinkar med mina bruna ögon-det brukar funka.

Nu går det riktigt bra för oss, efter regn kommer solsken-verkligen  Garaget är sanerat och nu ska golv och tak målas, sen är det bara att fyllas igen. Kommer gå fint. Vi kanske kan får någon ordning där inne tillslut. 

Jag har träffat professor Jussi överläkare på psykiatrin idag och hoppas att han får någon ordning på mig. Är fortsatt sjukskriven och vi bestämde att jag får hoppa på en ny klass v. 12 vilket betyder att jag kommer förskjuta min utbildning med 2månader. Men det måste få ta tid och skynda långsamt, jag faller dit på en gång annars. Ner i graven på stuberten. Och det vill vi inte. Var ju på 40års koll nyligen och jag gick tyvärr inte igenom där. Kroppen har med tagit skada och nu börjar en renovering även där. Ska rensa kroppen på allt "farligt" socker, fett mm...alkohol har jag redan slutat att dricka så efter den här detoxen ska förhoppningsvis kroppen vara i sin ordning också. Kändes först som ett nederlag även där men jag ryckte upp mig och såg på mig själv och såg en 40årig 6barns morsa som har hela livet framför. Gå färdigt skolan, få ett jobb och fortsätta att följa mina barns utveckling. Deppa ihop nu kan jag bara inte göra det är inte rätt mot barnen. Ta tag i ditt liv, va ego och tänk på dig själv Maria. 

Ett annat roligt är att Alfred var i går på sin första hockeyträning efter livet med sjuk ledvärk. Och han var i sin vanliga posisition som målvakt,han var överlycklig när han kom hem. Leendet var stort vill jag lova. Han fick ont i vissa leder efteråt men glädjen över att vara tillbaka var obetalbar. Den 12 september 2015 klev han av ett ispass och den 16 februari 2016 klev han på ett ispass igen-äntligen. Som vi har väntat och längtat. Tiden innan jul när det var som jobbigast och han hade så otroligt ont och inte tog sig upp på övervåningen trodde jag aldrig att han skulle kunna spela hockey igen och bli rullstolsburen. Det gjorde så ont att se honom lida och inte få någon hjälp. Nu har det vänt och han är på is igen och det finns ingen bättre lycka än det just nu faktiskt. 

Är påväg ur tidernas segaste depression-äntligen. Kroppen känns inte som bly och hur mycket jag än sover orkar jag ingeting-känslan börjar på att släppa. Jag orkar leva och jag vill framför allt leva. Bara den känslan är oslagbar. Jag orkar vara vaken flera timmar i sträck. I fredags var jag på 40års kontroll och ni som har gjort det vet att det tar några timmar och jag var så trött, på riktigt jätte trött att jag orkade knappt gå till bilen. Ni vet när små barn somnar precis där dom är, så trött var jag. Sen började det släppa mera och mera under dagen och på eftermiddagen fick jag städjävulen i mig och gick lös på allt skit jag såg. Sen gick jag helt bananas och låg och såg på tv långt in på natten medan min sängkompis snarkade. Jag har typ i över 1månads tid lagt mig direkt efter middagen, helt utslagen. Alfred sa en dag i veckan:-Mamma, du sover när jag stiger upp på morgonen och åker till skolan, sen liger du i soffan när jag kommer hem och sover och sen går du och lägger dig kl sju...Det var den dagens sanning. Huvudet hörde det och skärpte till sig. Vill ju inte att dom ska säga när deras kompisar frågar:- Vad jobbar din mamma och papa med. 

:- Pappa är snickare och jobbar 07.00-16.00 och mamma är professionell sovare och sover 07.00-24.00 Nä, det låter inte bra. 

Men mina dep.perioder är så där tragiska, synd bara att den här varade så länge...trots det har jag fått endel saker gjort en då, fick ett sånt där moment, ni vet. Ja, jag ska bara och jag fick ett ja, jag ska bara tatuera en grej till och en grej till moment, men sen är jag klar med det...

Och eftersom det är alla hjärtans dag imorgon får vi väl föreviga det på bästa möjliga sätt...och en fin text på det så är jag nöjd. 

Träffade min kurator i veckan och frågade med trötta ögon:- Tror du att jag kan börja skolan igen efter den 20:e februari. Min sjukskrivning går ut då och jag vill verkligen tillbaka.

:-Hmm, nu måste du skynda långsamt vi vet ju hur det kan bli. Vi gör så här att jag ringer dig på torsdag till veckan och du försöker kliva upp på morgnarna , skjutsar barnen till skolan och känner hur det känns. Orkar du hålla dig vaken på dagarna göra olika saker och orkar du med att vara mamma på kvällarna och inte lägga dig klockan sju, ja, då kanske du är redo. 

Annars skulle jag råda dig att ge det några veckor till. Hon är jätte klok min kurator och har varit min kurator i 10 års tid nu och hon känner mig väldigt väl...Ibland gör jag som hon säger och ibland frilandsar jag och då blir det ofta mindre bra...Vi får se hur det blir den här gången, lydig eller olydig, eller bara realist. Nu ska jag iaf äta en mycket enkel kärleksbakelse en dag för tidigt. Jag har bakat och småfolket att dekorerat med chokladhjärtan, något hjärta hamnade upp och ner...och någon ville inte ha gräddae

Måndag (igen), dagarna, veckorna tickar på...och just nu består mitt liv av att äta ibland, gärna på natten. Röra mig mindre sällan, äta citrusfrukter och dricker socker-dricka samt sover. En ytterst osund livsstil, ja jag vet men jag är typ förlamad av att få till det bättre. Jag måste leva efter ett schema för att få till det. Där det tydligt står mina mat och sovtider, samt vad jag ska äta och hur mycket. Ett litet alarm som säger till att nu Maria är det dax att hoppa in i duschen och där har du 10minuter på dig att tvätta dig. Ta sedan på dig rena kläder och sminka dig lite lätt. Gå sedan inte och lägg dig igen utan ta på dig dina ytterkläder och ta en promenad. När du kommer in kokar du dig en kopp te och gör en smörgås. Under tiden du fikar får du passa på att vila dig, för sen är det arbete igen som ska utföras. Häng en tvätt och töm diskmaskinen sen får du vila 10minuter igen innan du ska börja med maten. Sedan tar du inte bilen utan du tar en promenad till skola och förskola när du ska hämta barnen. Lämnar mobilen hemma och ger full fokus åt barnen nu. Sedan när kvällen är kommer och barnen sover, kliver du upp och umgås lite med dom äldre barnen innan du kl 22.00 går och lägger dig utan mobil och dator. Klarar du allt detta får du imorgon bitti ta den största apelsinen du hittar i fruktfatet och göra om samma dag igen. Lycka till!!!

Jag lovar att jag säger till då mitt schema fungerar felfritt och då jag får ta min första, största apelsin.

Nej, jag har inte börjat träna, ännu. Utan jag äter...och idag åt jag riktigt gott dessutom. 

Veggo-onsdag. Gjorde mycket goda kikärts och morotsbiffar, pizzasallad och en mangochatney dip till det. Gick ner fint, tom gubben åt av mina veggo-biffar. Till barnen hade jag stekt falafelbullar och även i reserv hade jag stekt vanliga köttiga köttbullar. Jag känner mina barn, vet vilka som smakar, vilka som inte smakar samt tar ut det smakade från sin mun och lägger på min tallrik och vem som bara äter pasta. Jag har turen att sitta mellan dessa två. Halleluja...

Imorgon är det Bup sen ska jag på en grej, berättar mera om det sen och jag har bokat in ytterligare en grej nästa vecka...den som väntar på något gott...jag kan ge er en ledtråd. För alltid och ont. 

Nu osar det vitlök ut efter mina veggo-biffar, tar en kaffe på det och  försöker tona ner det...