Nu är julledigheten över och den enda som har rört på sig mera än till och från bilen är Alfred. 

Det känns som evigheter sen som jag låg inne och mådde så dåligt och trodde att jag inte skulle klara av vardagen. 

Men nu är vi här Jag har överlevt och mår bra. Nu är jag sjukskriven januari ut och måste göra upp ett nytt personligt studieschema. Men målet är att vara klar innan sommaren och förhoppningsvis få ett jobb. 

På dagarna är det hockeyträning och är dom inte på T3 är dom här och spelar landhockey eller Xbox. Dom sitter i ett rum utan syre och öppnar man dörren ramlar man baklänges...det är väl när syret helt har tagit slut som dom går ut och spelar i 2-3 timmar. Och nu har jag lärt mig att jag köper inte längre dom här små konserverna med korv utan en sån där mega stor konservburk, samt korvbröd i den största förpackning som jag hittar gånger 100. 

Idag kom först pappa med mat och sen kom mamma med mat. Det är ju bara för bra för att vara sant. Pappas mat hamnade i kylen och får ätas upp i veckan, mammas mat åt vi till middag då vi hade två extra gäster och hon hade med så pass mycket och jag, tro det eller ej rullade köttbullar till senare i veckan. Man kan säga att jag är på banan igen. 

I morgon är det vardag igen och vi ska stiga upp, har ingen aning om hur det ska gå. Jag har legat halva dagen och tagit en tupplur på eftermiddagarna. Frukost kl tolv och lunch kl två...mellis kl fyra och middag kl åtta. Med plus, minus och noll, där har ni våra rutiner. Ska försöka få ordning på dom knasiga till oknasiga...