Idag blev den här lille killen tonåring-jösses vad konstigt...

Men bara att vänja sig. Nu har vi tre tonåringar och tre otonåringar...vet inte vilket som är bättre. Obstinata, jobbiga, slöa, sen-människor (allting ska göras sen). Eller småfolk som trilskas med mat, kläder eller var man ska sitta i bilen. Eller mixen av allt är det som gör att livet är underbart. Varje födelsedag påminner oss hur rik vi är och hur fin gåva det är att få barn. Det är inte en självklarhet och det är inte en självklarhet att man får behålla sina barn. Endel lämnar oss alldeles för tidigt. Jag kan tycka att det är ap-jobbigt emellanåt men det är mänskligt. Mänskligt är också att jag kan glädjas åt det jobbiga och njuta av det underbara som finns.
Det jag vill säga är att hur jobbigt den än är att stiga upp kl 06.00 varje morgon, tjata om kläder och medicin, frukost och hinna med bussen så överväger allt det positiva. Skratten, glädjen, humorn och lyckan att få se sina barn lyckliga. Jag må curla mina barn lite extra men det bjuder jag på. Jag tror inte dom kommer bo hemma till dom är 25 eller sover i min säng och dricker välling då dom är 18. Dom kommer kunna koka makaroner och steka korv. Och när dom är less på det lär dom sig något annat, spagetti och köttbullar;)
Nä idag var det Alfreds dag och han fick det han önskade sig. En ny målvakts hjälm och ett hemmagym. Grattis älskade Alfred tänk att du för drygt 6månader sen satt i rullstol och vi visste inte vad det var och vi vet fortfarande inte. Huvudsaken är att du är frisk idag och kan spela hockey, träna och hänga med kompisar. För det är du värd.