Usch, idag är jag en bitch, satkärring, häxansurtant...är så psykiskt slut. Jag är så nära en personlig kollaps man bara kan komma...Det här att åka ut och resa, packa, samordna är inte bra för mig. Allting känns bara jobbigt, helst skulle jag bara vilja lägga ner projektet och lägga mig under täcket och inte vakna förrän allt det här jobbiga är borta. Nu har jag huvudvärken from hell, förvirringen är total i mitt huvud, bly i armar och ben, ett lock har satt sig på luftvägarna och det känns bara jobbigt att andas och leva. Trots det har jag lyckats packa åt en spelare som är först ut upp till Piteå. Vi har inte bestämt, ska vi åka imorgon eller på fredag...Orkar inte tänka på det nu. Får jag iväg försten är jag nöjd. Jag städade hennes rum idag och som alltid fyndade jag...shorts, fotbollssockar mm...Så nu gömde jag undan ett par sockar som vi köpte, till nästa förrvirring-Varför finns det aldrig några sockar!!! Ungen utan fullständig koll på läget. Och jag får packa åt henne under nogrann visning var jag stoppar allting i väskan, men det har hon redan glömt. Det åker in och ut på en gång. Men det är fullt normalt för barn med den typen av diagnos, kan inte filtrera var sak på sin plats. Fick samtal från socialtjänsten idag, och tänk när jag började bilda familj för ca 17år sedan kunde jag väl aldrig tro att vi skulle ha å göra med socialtjänsten. Inget jag varken skäms eller tycker är konstigt på något sätt. Jag skriker efter hjälp, hjälp för oss och för våran busa...vad som ska utredas och vad vi ev ska få hjälp med är en stödperson/stödfamilj som täcker upp och hjälper oss i vardagen. 

Det jag måste göra nu är att andas och försöka ta det lugnt...en sak i taget och kanske måste låta vissa saker få vara. 

Det här med semester är toppen, en jätte bra ide...alla är hemma och dom äter och sover på 6 olika tider. Man ställer fram mat, man plockar bort mat. Några somnar, några vaknar...det går liksom inte att synka ihop dom-hur mkt jag än försöker och själv är jag vaken fel tid på dygnet. Men jag hinner ju umgås med samtliga familjemedlemmar vilket jag vanligtvis har svårt med. Idag eller ikväll har det varit en stor dag, Arvid spelade sin första fotbollsmatch...

Han fick en boll rakt i nyllet, annars gick det bra. Vi fick äran med 2 andra familjer att sälja fika...som gick åt som smör i solsken. Olivia hade bakat en god kaka. Sen när vi kom hem dansade vi loss till "Det var dans och håll igång upp på logen natten lång" Arvids absoluta sommar favvo...det bara sprätter i benen. 

Annars tvättar jag kläder inför Piteå på torsdag, vi åker som sagt upp med två spelare och tre i hejjarklacken. Tält, luftmadrasser och sovsäckar ska med då familjen ska campa. Inte min starkaste sida men vad gör man inte...

Jag är mera av en sån där all inclusive tjej med hotellfrukost, sköna hotellsängar med vita lakan...

Imorgon bli det BUP för att träffa arbetsterapeuten igen. Livet med ettADHD-barn är intesivt. Jag kan skriva hur mkt som helst men väljer bara en bråkdel. Det är både jätte, jätte jobbigt men samtidigt jätte, jätte intensivt och lärorikt och emmellanåt lite roligt för det händer så mycket på så kort tid. Idag har vi köpt 2par nya fotbollssockar och 1par nya bensskydd som har hunnit "komma bort"innan sässongen ens har börjat. Thats life...

Det flyger okontrollerade nävar och hoppar otäcka slemmiga grodor ur munnen lite nu och då som är svåra att få rumsrena. Man är bara rädd att dom små ska ta vid, men än så länge är det inte allt för otäcka ord som kommer ut från deras munnar. Minna sa härom dagen då vi drog ris på Hemsön:- "Jag äj kajk som en galen gjiiis" (Jag är stark som en galen gris). Eller  "Bubbeeen"  (gubbeeen, tagen från Morran och Tobias)...Nu sover huset, morsan ska googla lite, sen slå igen...