I morgon smäller det. Elsa går ut 8:an, Alfred 5:an och Arvid förskoleklass...vi andra får vänta på våran tur eller bara suga på minnen från förr. Nu sitter alla kläder som schmäck och frisyrerna är fixande, tårtorna är halvklara och ligger på insugning av tårtfyllning-om ni fattar. Jag tror jag vet vad jag ska ta på mig i morgon och det utlovas regn så ett regnställ kommer sitta fint  Sen blir det tårtfest med Alfreds klass som går skilda vägar...endel till Prolympia och resten till Hagaskolan antar jag. Min ska till Haga...men det vet nu ju redan.

Jag tog med mig tre 17åringar på stan i dag för att se på alla studentflak och dom fick en inblick i vad som komma skall...Olivia hoppar gärna över dom två år hon har kvar och går direkt på student...Men lite roligt är det iaf, stämningen, trycket, glädjen och alla oförstörda studenter som ska ut i livet...

Det är 21år sedan jag stod på flaket och skrek, men minns det som i går-fy tusan så roligt...många av mina klasskompisar från BU-tiden har jag som mina vänner här på FB...kul att se hur det går för alla andra. 

Annars fick vi krama en nyfärsk student i dag-kusin Martin gick ut...det bjöds på smörgåstårta och annat gott...Tack och Lycka Till Martin i livet. 

Jag har sett sista avsnittet av Mina två liv...att vara gift med en som har samma diagnos tror jag inte att jag skulle vilja eller välja...vilka krockar. Nästan allting som den äldre mannen Lars berättade berörde mig särskilt, kändes som jag på ett sätt. Det Ann berättar om sin ex make att han tycker det är mindre jobbigt då hon är i en depression än i ett hypomant tillståd kan Anders skriva under på. Det är jobbigt men liksom lite lugnare då. 

I morse vaknade jag av att Alfred lutar sig över mig och skriker tycker jag men han talade säkert normalt

:-Mamma, du måste vakna...klockan 07.40 och Arvid har inte ätit eller klätt på sig ännu.

Det var min dunder dosering i går som gjorde att jag var mera död än levande. Jag tog en insomningstablett men som sist blev jag bara mera speedad av det och inte alls trött så precis innan jag skulle sov tog jag en sömntablett också och då...då hörrni...från där minns jag ingenting. Somnade och sov hur tungt och hur skönt som helst, utan att komma ihåg mina jobbiga drömmar. Tills då Alfred väckte mig. En skön natt med andra ord. 

Jag kunde inte lita bli att köra på ett vinnande koncept, så gonatt...