Tankarna gnager och gnager, vad har jag gjort/skrivit som är så upprörande och som inte går att prata/fråga mig om. Jag är en öppen, ärlig person som har mina tankar, skrift och ord som mitt starkaste vapen. Det står jag för, jag tycker och tänker mycket och har många åsikter som jag står för och framför om det är nödvändigt. Jag förstår och respekterar allas åsikter och personligheter, jag har ju för tusan sex olika personligheter plus min man att ta hänsyn till här hemma. Jag förstår också att min blogg som är öppen för alla kan uppröra och stöta andra personer med min öppenhet och ärlighet och det respekterar jag. Men då förväntar jag mig att personer som ev. läser min blogg också läser den med vida ögon och respekterar mig och min familj. Nu bara spekulerar jag men det jag fick höra igår var att en Skolpersonal ringer till mig främst i ett annat syfte men avslutar med att berätta att personer har tagit kontakt med lärare angående min blogg och tyckt och tänkt, vad vet jag inte...men jag fick känslan av att dom tyckte jag var för öppen och hängde ut det ev. barnet som går på skolan. Och jag fick även känslan av att det föräldrarna hade framfört var också att deras barn kommit åt bloggen och läser. Men som sagt, jag bara spekulerar, dom har ju tysnadsplikt lärarna och annan personal så jag vet ju inte med säkerhet, jag bara antar. Jag vet inte ens om föräldrarna själva läser eller har läst bloggen. 

MEN för mig är det oerhört konstigt att vända sig till andra vuxna och prata om mitt liv och ha åsikter utan att sen våga eller vilja ta kontakt med mig. Det om någonting är ju vrickat för det ev. barnet att vuxna på dennes skola pratar om dennes familj...Men jag respekterar allas åsikter men skulle ändå bli mycket glad om ni läser detta att höra av er. Jag är som sagt inte farlig någonstans. Jag är 155cm lång och jätte svag   

Annars  vill jag tacka för all positiv feedback som jag har fått och har tänkt fortsätta blogga då det får mig att må bra, och förhoppningsvis kan jag hjälpa andra där ute att känna samhörighet, kunna våga sätta ord på sina känslor, tankar och funderingar. Livet är inte en dans på rosor eller glassa runt på en räkmacka. Livet har motgångar. Endel är öppen med det, andra inte men vi är fan alla lika mycket människor och ingen har rätt att döma. Jag må vara öppen och tyckas stark, men jag är oerhört rädd för att misslyckas och tänker och funderar mycket. Jag ältar saker, jag ältar saker på dagen och jag ältar saker på natten...att sätta ord på allting jag ältar får mig att må bra för stunden, tills jag har något nytt att älta...

Nu till något annat : Vi har äntligen startat upp en ny utredning, jag har ju hintat lite om ett sidoprojekt som vi har jobbat med under en längre tid som gett oss mycket gråt men även också skratt...det har och kommer att ta mycket tid. Vi har inlett en utredning om det ev. är så att något av våra underbara barn som har någon typ av diagnos. Och till alla oroliga så har jag tydligt frågat om det är OKEJ att jag bloggar om det då det är ett bra sätt för mig att ventilera. Och jag har fått klartecken. Jag får gärna ange namn men det tänker jag inte göra, det är oväsentligt. Men vi och den här underbara ungen drabbas med impulsivitet, koncenrationssvårigheter, aggresivitet osv...så vi är alla i stort behov av att rätt diagos ställs och den här fina ungen får all hjälp som denne är berättigad till. Tyvärr är det upp till 12mån väntetid på BUP men vi har börjat nysta med kurator och skolpsykolg. Tester ska göras och genomgås så jag känner mig proppfull...men jag måste för mina barn vara stark och orka så att alla får det dom behöver. Ingen ska behöva gå omkring och må dåligt. 

Jag önskar komma i kontakt med föräldrar som känner igen sig i det här och få lite feedback. Hör gärna av er!

Tack för att ni läser