Vill börja med att Tacka för alla fina kommentarer, det är ett stort stöd. Dagen är snart slut, jag pratade med dom stora på morgonen sen efter lunch tog jag 2 med mig för att handla lite och sen åkte vi på Donken och köpte glass. Mys med bara 1 eller 2, blir mera personligt. Och det var 2 jag sällan tar med och framförallt inte dom två samtidigt. Ny syskon-konstelation (konstigt ord). Jag ska på måndag ringa till psykiatrin och prata med en psykolog som min kurator har gett mig nr till nu då hon är på semester. En back up. Jag måste få hjälp med att sortera i huvudet. Rensa, kasta det som är skräp...jag är en soptunna just nu...får ingen ordning igen, drömmer konstigt, har gjort det en tid och det vet jag betyder att det är för stökigt i hjärnan. Och hur är det man säger...fint yttre och stökig insida. Nu menar jag inte att jag är fin men att min städmani har tagit över och kontrollmani...jag kan lätt dra dammsugaren 10gånger per dag. Jag formligen hatar smulor, gräs ja, allting som kommer utifrån och in. Kontrollera vad som finns i kylen och att mjölken står rätt 5 gånger per dag-jätte jobbigt. 

Jag vet inte vad som gör att jag har det så här nu, det är sommar, sol och ledigt, Livet borde vara enkelt...men det är så mycket...mycket med att vara småbarnsförälder-tonårsförälder och bipolär-ska hinna få tid till sig själv och hitta det där lilla extra som gör en glad. Jag har inte hittad det...ärligt talat så vet jag inte om det finns något för mig. Jag må låta tragisk men livet känns så hopplöst när allting hopar ihop sig till största berget. Berget med skräp...Men nu ska här rensas. När jag är klar ska det bara ligga  sammetslena rosenblad på berget!

Dagen efter och jag har mkt att reflektera. Mår inte bra just nu och som jag skrivit tidigare känner jag mig instabil, tickande bomb. Kvartersfest igår som spårade ur för min del. Jag tar ett glas vin och känner hur jag släpper taget, och mår "bra" för en stund. Tar ett glas till som snabbt blir till flera. Har inget koll, stoppknapp, nödbroms...snubblar på en nivåskillnad med för mycket vin i kroppen och får jordens blåmärke på hakan. Illa, mkt illa för en 6barns morsa. Inget jag är stolt över direkt.

Jag kände redan innan att jag ska inte dricka idag när jag mår så här, men tänker att ett glas vin inte är så farligt...jo, för mig är det riktigt farligt. Har pratat med bästa maken och nu ska vi jobba i team och när jag mår så här vilket jag vet och känner i förväg är det inga alkoholhaltiga drycker som gäller...jag vet att det går bra, bara vi har bestämt i förväg. Jag vet att det kan vara trevligt utan vin...jag kan ju bli berusad på själva livet...Jag vill tacka min älskade make som finnas där och städar upp efter mig när jag ligger...Jag pratar med dom stora barnen och får försöka förklara så gott det går...Jag vill bara gråta och göra allting ogjort...men nu lever vi här och nu och måste ta små steg i taget. Vara ärliga mot varandra och mot sig själv. Inte sticka något under stolen...jag är oerhört ärlig nu och lämnar ut mig själv. Men jag måste för att kunna gå vidare och inse vad jag måste jobba med. Det är jag skyldig min familj...Tack för att ni läser. Det ger mig hopp