Året var 2005 och vi hade 3 barn då. Jag var 29år och var vilsen och sökte något, säkert sökte jag mig själv. Väldigt sent i livet kan man tycka men då vi blev gravida redan efter ca 6-7månader tillsammans och jag var 21år så hade jag väl inte riktigt tiden att hitta mig själv. Det kom 3 ganska snabba efterlängtade barn Olivia, Elsa och Alfred. Jag levde ett ganska destruktivt liv, ser jag då jag ser tillbaka...tränade sönder mig (vägde som minst 46kg) och gick gärna ut på lokal...hände ofta att jag drack för mycket särskilt då jag inte mådde bra. Det är typiskt för bipolära peroner att bedöva sig med någon form av missbruk. Jag vill inte påstå att jag missbrukade alkohol, absolut inte, men jag hade svårt att styra och stoppa mig själv. Ingen annan kunde heller göra det. Vi fick gå igenom händelser som jag får leva med och ångra hela mitt liv men jag lever med världens bästa    som förstod att jag inte mådde bra och stod vid min sida trots allting och packa inte min väska utan hjälpte mig. Du är mitt allt min livskamrat    Men tillslut blev det ohållbart och vi flyttade ifrån varandra på försommaren 2006. Vi kände båda att detta är inte rätt...så vi åkte på semester med barnen och bestämde oss för att jag skulle flytta hem igen. Hösten 2006 var jag tillbaka. När jag ser tillbaka inser jag att jag var i en bland episod under stora delar av den här perioden. Vilket betyder ena stunden depressiv, nästa stund hypomani (kunde bli berusad på luft), under samma dag oftast...det pendlade så häftigt.

Under mina hypomaniska stunder kunde jag möblera om i huset...inte bara i ett rum utan jag roterade runt på rummen så att säga...flyttade runt på möblerna till olika rum osv...en period fick jag för mig att måla om i huset med två småbarn...när jag tänker efter har jag länge varit bipolär men inte vetat, för vem vet...Jag var mammamaledig med en 3åring och en 1åring och målade samtidigt om. Först köket, sen vardagsrummet och sist hallen. Barnen bara flöt omkring och allting var så enkelt...Tillbaka till hösten 2006, vi flyttade ihop igen och sökte hjälp på riktigt. Jag började gå i terapi hos samma person då som nu så jag brukar säga att hon känner mig bättre än jag själv. Började medicinera med ergenyl och började må riktigt bra. På riktigt. Vi levde ett lugnt och harmoniskt liv. Jag slutade träna och började äta på ett mera sunt sätt. Sommaren 2007 kom och jag tyckte jag var frisk och tog beslutet att sluta med både terapi och medicinering. Samt att jag ville vi skulle bli gravida igen. Jag slutade både med p-piller och medicin och blev gravid på en gång...Livet lekte, jag mår så super bra psykiskt när jag är gravid...april 2008 kom lillebror. Då han blev ca fem-sex månader kom första depressionen och det kom och gick...jag mår bra under amningstiden också. Jag blev snabbt gravid igen och samma procedur utspelade sig. Lycklig och glad rent psykiskt under graviditeten och under dom första fyra-fem månaderna. Depression och jag blev gravid ännu snabbare. Mådde toppen tills hon var fyra månader. Då hamnade jag i en djup depression som inte gick att ta sig ur på egen hand. Vi förstod snabbt var det var och jag var så dålig och skör så vi sökte snabbt hjälp och fick det. Lite bökigt blev det då jag ammade och inte kunde ta dom medicinerna som jag borde utan fick gå på någon tillfälligt som bara gjorde det sämre. Sov jätte dåligt och kunde ligga vaken flera nätter i sträck och fick ta sömnpiller. Under hösten 2012 kunde jag börja medicinera med ergenyl igen och det blev faktiskt riktigt bra och tiden gick. Januari 2013 började jag jobba halvtid men hamnade sabbt på 75% vilket bla var mitt slag tror jag...jag försämrades väldigt snabbt och mådde jätte dåligt. Både på jobbet och hemma. Sommaren gick och hösten kom och jag hade bestämt mig för att bara jobba halvtid. Det gick så där...var redan så dålig och utbränd så i november 2013 bröt jag fullständigt ihop både fysiskt och psykiskt. Har nu sen dess varit heltidssjukrskiven och laborerat med mediciner men hoppas nu att vi har hittat rätt. Har det senaste halv året kämpat med terapi, mediciner, toppar och dalar. Barnen, mig själv och försöker fortfarande hitta en balans. Är fortsatt sjukskriven tom 31 augusti-2014 sen hoppas jag verkligen jag kan börja arbetsträna och snart vara tillbaka i arbetslivet...