Det blir så tydligt då man får hem ett sånt här brev...

Jag trodde jag skulle vara tillbaka tidigare och att det inte skulle ta sådan tid att bli "frisk"...men det har tagit en evighet känns det som och går fortfarande inte riktigt att styra med mediciner men vi är eller flera steg mot mål tycker jag. Den här ovissheten att man ena dagen är på topp och flyger på en räkmacka medans nästa dag har man fallit och ligger på havsbotten med sjöstjärnorna och kravlar i gyttjan är oerhört jobbigt, särskilt då familjen kräver så mycket av en...kanske därför det tagit sån tid att komma tillbaka. Men nu är det sommar och efter den tiden ska jag vara åter på vägen igen...