Ja, efter mycket om och men kom vi hem efter flera timmars presentletande till våran imorgon 4åring. Och med på färden hade vi våra 3 följeslagare...tripp-trapp och trull...och när vi äntligen hittat rätt-på, håll i er biltema fick jag snällt vänta i bilen och barnvakta medans pappan handlade...vad som gömmer sig i paketen får ni se imorgon  nu ska tårtan fyllas för att sen få flytta hem till grannen som ska få göra den prinsessfin...det kommer trots allt bli en födelsedag som jag vill ge henne...med lite hjälp så...men jag sa till pappaanders att vi aldrig aldrig någonsin får vara ute dagen innan igen och stå där utan tårta och paket...vi får väl se...nästa gäng fyller år den 30:e och 31:a juli. 

Jag mår bra, känner mig lugn och tillfredas...äntligen. Har haft en inre oro och stress som tagit kål på mig...vilket har gjort mig så djupt ledsen och deprimerad...det är så otroligt skönt att komma upp en bit på havsytan, känna att man lever och vill leva...för i dom allra svåraste, mörkaste svackor ställer man sig gång på gång...är det verkligen värt det här, livet vore bättre för min familj om jag inte fanns osv, osv...men det är värt...när jag ser på min underbara familj så vet jag att all denna ångest och dep. är värt varenda sekund. Jag får lida och bara ge det tid och vänta ut för när det väl vänder är livet värt, värt att leva och värt att få vara lycklig och omtyckt, det skulle inte vara bättre om jag inte fanns, det vet jag nu,det vet jag nu då jag mår bra...äntligen  

lycka är att få vara lycklig  

Godmorgon! Det känns lättare och lättare-jippi-äntligen. Solen gassar, pappaanders är hemma så att vi kan köpa presenter. Men det tar emot att sätta sig i bilen denna varma undebart soliga dag. Att det ligger lego i toaletten får vi bara glömma och hoppas att legobitarna trivs där idag. Vi ses.