Arvid ringde och frågade om han fick vara med farfar några timmar, och då ville Nea så gärna också följa med...och jag frågade lite snällt om det gick för sig. Ja, oh, ja...härligt...nu blir det att jobba effektivt i några timmar medans vilda 2 åringen är på bortaplan och sätter skräck på dess omgivning  . Jag ska hinna städa undan lite där det typ aldrig blir städat annars och pappaanders ska lägga klart stenarna runt växthuset...Tack farfars för att ni förbarmar er  . 2 timmars avlastning är guld värt.

För vem gav henne tuschpennor egentligen, och hur tänkte vi...

det ångrar vi bittert...